Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) är en av farmakologins mest betydelsefulla växter. Ur dess blad utvinns digitalisglykosider, bland annat digoxin, som sedan länge används inom vården för att behandla vissa hjärt- och kärlsjukdomar. Här går vi igenom de viktigaste användningsområdena.
Fingerborgsblomma används främst vid kongestiv hjärtsvikt, ett tillstånd där hjärtat inte förmår pumpa blodet effektivt nog för att täcka kroppens behov. Digitalisglykosiderna stärker hjärtats sammandragningar och sänker samtidigt vilopulsen, vilket gör att hjärtat arbetar mer effektivt och att blodcirkulationen förbättras märkbart.
En annan central användning är förmaksflimmer, en vanlig form av rytmrubbning som utgår från hjärtats förmak. Vid förmaksflimmer slår förmaken oregelbundet och ofta mycket snabbt. Digoxin hjälper till att dämpa impulsledningen mellan förmak och kammare, vilket ger en lugnare och mer regelbunden puls hos patienten.
Historiskt har fingerborgsblomma även använts mot flera andra hjärttillstånd, exempelvis:
Användningen vid dessa diagnoser är dock idag begränsad, eftersom modernare läkemedel erbjuder bättre effekt och större säkerhet för patienterna.
Digitalisglykosider har en smal terapeutisk marginal, vilket innebär att skillnaden mellan en verksam dos och en giftig dos är liten. Behandling ska därför alltid ske under noggrann läkarövervakning med kontroll av blodvärden och puls. Växten själv är starkt giftig i alla delar och får aldrig användas för självmedicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online