Laterala pelargrupp C vid Perthes sjukdom

Laterala pelargrupp C är en undergrupp av Legg-Calvé-Perthes sjukdom (LCPD), en relativt ovanlig höftsjukdom hos barn. Enligt National Osteonecrosis Foundation drabbas cirka ett av 1 200 barn under 15 års ålder av tillståndet.

Orsaker och allmän beskrivning

Vid Legg-Calvé-Perthes sjukdom leder ett nedsatt blodflöde (nekros) till höftleden till en progressiv nedbrytning av benet i lårbenets huvud, det vill säga kulhuvudet i höftleden. De exakta orsakerna bakom nekrosen vid LCPD är fortfarande oklara, enligt Medscape.

Herrings klassificering

Herrings klassificeringssystem indelar LCPD i tre grupper (A, B och C) baserat på omfattningen av benförlust på den laterala, det vill säga yttre, sidan av lårbenets huvud. Enligt National Osteonecrosis Foundation innebär laterala pelargrupp C att mer än 50 procent av höjden i den laterala tredjedelen av lårbenets huvud har gått förlorad. Detta är den mest svåra formen av sjukdomen ur klassificeringssynpunkt.

Riskfaktorer

LCPD förekommer oftare hos vissa grupper, bland annat:

• Pojkar mellan 4 och 10 års ålder
• Barn med låg födelsevikt
• Barn från lägre socioekonomiska grupper
• Barn som uppvisar ljuskbroskbråck eller avvikeler i urogenitaltrakten

Symtom

Enligt Medscape kan möjliga symtom vara hälta, muskelsvikt i benet samt smärta i höft, ljumske eller knä. Smärtan kan ibland stråla nedåt och uppfattas som knäsmärta trots att problemet sitter i höften. På lång sikt utvecklar många patienter artros i höftleden.

Diagnos

Enligt Merck Manuals of Medical Information ställs diagnosen LCPD med hjälp av bilddiagnostik. Vanliga metoder är röntgenundersökning, bentest (skelettscintigrafi) eller magnetresonanstomografi (MRT). Dessa undersökningar visar graden av nekros och benförlust, vilket är avgörande för klassificeringen och valet av behandling.

Behandling

National Osteonecrosis Foundation redogör för både icke-kirurgiska och kirurgiska behandlingsalternativ vid LCPD. Icke-kirurgiska metoder inkluderar fysioterapiövningar, användning av kryckor, gipsbehandling, sträckning (traktion) samt olika typer av ortoser. Kirurgiska alternativ omfattar osteotomier, där benet skärs och ställs om, samt tenotomier, där en sena skärs igen för att minska spänningar kring höftleden. Målet med behandlingen är att skydda lårbenets huvud och bevara dess form under läkningsprocessen.