Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Även om sjukdomen främst drabbar lungorna, angriper cirka 10 till 20 procent av alla diagnostiserade fall även skelettet. Bentuberkulos kan uppstå i alla åldrar och kan angripa i princip vilket ben som helst i kroppen.
Ett av de största problemen med bentuberkulos är att symtomen ofta är vaga och diffusa, vilket gör att diagnosen kan fördröjas. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, hur sjukdomen diagnostiseras och vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Tuberkulos är en bakteriell infektion som funnits hos människan sedan urminnes tider – spår av sjukdomen har hittats på egyptiska mumier. Bakterien sprids via luftvägarna när en smittad person hostar eller nyser. I vissa länder är tuberkulos endemisk, det vill säga ett ständigt närvarande hot. I Sverige och andra västländer är sjukdomen ovanligare, men den utgör fortfarande ett folkhälsoproblem, särskilt i storstäder och bland riskgrupper.
Det mest framträdande symtomet vid bentuberkulos är lokaliserad smärta, ofta i ryggen eftersom kotpelaren (ryggraden) är den del av skelettet som drabbas oftast. Andra symtom kan vara:
Ett typiskt tecken är så kallade kalla abscesser – svullnader utan de klassiska inflammationstecknen som rodnad och värme. Eftersom flera av dessa symtom inte är specifika för just bentuberkulos, utan kan bero på många andra tillstånd, ställs diagnosen ofta sent.
Disseminerad bentuberkulos, även kallad multifokal bentuberkulos, är mycket sällsynt och utgör mindre än fem procent av samtliga fall av bentuberkulos. Vid denna form angrips mer än ett ben samtidigt, vilket framför allt ses hos patienter med nedsatt immunförsvar – exempelvis på grund av hiv, cancerbehandling eller andra sjukdomar som försvagar immunsystemet. Symtomen är desamma som vid vanlig bentuberkulos, men smärtan kan förekomma på flera olika ställen i kroppen samtidigt.
Röntgenundersökningar, som vanlig röntgen och benscintigrafi, visar inga specifika fynd som entydigt skiljer bentuberkulos från andra skelettsjukdomar. Några fynd som dock kan tyda på tuberkulos är:
När misstanke om bentuberkulos väckts utifrån symtom och röntgenfynd krävs en vävnadsprovtagning (biopsi) från det aktuella benet för att kunna ställa en säker diagnos och skilja sjukdomen från andra liknande tillstånd.
Alla former av tuberkulos behandlas med antituberkulösa läkemedel. Behandlingen består normalt av en kombination av tre preparat: isoniazid, rifampicin och etambutol. Kombinationsbehandlingen är nödvändig eftersom tuberkelbakterien lätt utvecklar läkemedelsresistens. I USA utfärdar Centers for Disease Control and Prevention (CDC) riktlinjer för exakt läkemedelskombination, dosering och behandlingstid baserat på aktuella resistenstrender. I Sverige följs motsvarande rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och WHO. Behandlingen är långvarig och sträcker sig ofta över sex till tolv månader, och det är viktigt att patienten fullföljer hela kuren för att undvika återfall och resistensutveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online