En neurogen blåsa är ett tillstånd som kännetecknas av en funktionsstörd urinblåsa. Blåsans funktioner styrs av nervsystemet och specifika muskler som kontrollerar blåsans förmåga att lagra urin och tömma den vid rätt tidpunkt. När nervsystemet inte fungerar som det ska påverkas musklernas förmåga att kontrollera blåsans funktioner. Detta kan leda till att en person varken kan kissa eller förlorar kontrollen över urinflödet.
Vem som helst kan drabbas av neurogen blåsa, men tillståndet är betydligt vanligare hos äldre personer. Det finns ett antal tillstånd och faktorer som kan störa nervsystemets funktion, vilket i sin tur leder till neurogen blåsa.
Följande faktorer kan orsaka nervskador: metallförgiftning, långvarig alkoholism, svåra infektioner, ryggdeformiteter vid födseln, trauma mot ryggmärgen samt ärftliga nervsjukdomar. Andra tillstånd som kan skada nerverna inkluderar diabetes, syfilis, stroke, skadade mellankotskivor samt neurologiska sjukdomar som multipel skleros.
Neurogen blåsa kännetecknas främst av att personen inte kan kontrollera blåsans funktioner, vilket i vissa fall kan leda till sängvätning. De vanligaste symptomen inkluderar:
Neurogen blåsa är inte alltid lätt att diagnostisera, eftersom symptomen ofta liknar dem vid andra urinvägstillstånd.
Vid utredning av neurogen blåsa undersöks både urinblåsan och nervsystemet. Undersökningen av nervsystemet omfattar bland annat röntgen av ryggraden och kranien samt elektroencefalografi (EEG) för att studera hjärnaktiviteten.
Testning av blåsans funktioner inkluderar rektala och bukundersökningar, ultraljud av blåsan, blod- och urinprov samt ett trycktest med full blåsa.
Behandlingen av neurogen blåsa anpassas efter patientens ålder och sjukdomshistoria, orsaken till nervskadan samt svårighetsgraden av symptomen. Den vanligaste behandlingsmetoden innebär att en kateter placeras i blåsan för att tömma den regelbundet.
Eftersom katetrisering ökar risken för infektion rekommenderas patienterna ofta att använda antibiotika. Kirurgiska ingrepp kan även utföras på blåsan för att förbättra förmågan att hålla eller tömma urin. I mycket svåra fall kan en operation göras som ändrar urinens väg, så att urinen istället samlas upp i en extern konstgjord blåsa.
Det finns flera olika läkemedel som kan hjälpa till att reglera de muskler som styr blåsans funktioner. För patienter som har svårt att tömma urinblåsan är betanekol det vanligaste läkemedlet. Det underlättar urineringen genom att stimulera blåsans muskulatur.
Andra läkemedel som antikolinergika, krampdämpande medel och muskelavslappnande preparat kan också vara effektiva beroende på typen av besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online