Utsöndringssystemet är det system i kroppen vars uppgift är att identifiera och avlägsna avfallsämnen. När detta system drabbas av sjukdom äventyras kroppens förmåga att göra sig av med avfall. Ansamlas gifterna i kroppen kan det i värsta fall leda till döden. Huvudorganen i utsöndringssystemet är njurarna, men även lungorna och huden ingår – lungorna avlägsnar koldioxid från blodet, medan huden utsöndrar döda hudceller och andra avfallsämnen genom svetten.
Njurarna filtrerar avfallsämnen från blodet och leder dem vidare till urinblåsan i form av urin. Urinblåsan lagrar urinen tills den utsöndras via urinröret. Vanliga njursjukdomar är nefrit och njursten.
Nefrit är en inflammation i njuren som kan försämra organets filtreringsförmåga. Njursten är hårda och täta mineralavlagringar som bildas i njurarna. De kan blockera njurens kanaler, vilket orsakar intensiv smärta, och kan i vissa fall även ge upphov till blödningar.
Extrakorporeal stötvågslitotripsi är en metod för att krossa njurstenar som är för stora för att passera naturligt med urinen. En apparat placeras mot patientens hud ovanför njuren och använder ultraljudsbaserade stötvågor för att sönderdala stenarna, så att de blir små nog att följa med urinen ut. Fungerar inte denna metod, eller om stenarna är för stora för att krossas på detta sätt, krävs kirurgi för att avlägsna dem.
Om njurarna blivit för sjuka för att fungera ordentligt används dialys för att komplettera eller ersätta njurarnas funktion. Patientens blod pumpas in i en maskin som filtrerar bort avfallsämnen, varefter det renade blodet återförs till kroppen. Behandlingen håller patienten vid liv, men är tidskrävande och påfrestande, vilket gör att en njurtransplantation ofta föredras när det alternativet finns tillgängligt.
Vid en njurtransplantation opereras en frisk njure in i en patient med sviktande njurfunktion. Eftersom människor kan leva med endast en njure kan en närstående välja att donera en njure. Den friska njuren placeras i buken och kopplas samman med blodkärl och urinblåsa, medan de egna sjuka njurarna normalt lämnas kvar. Donatorn bör vara en nära genetisk matchning med mottagaren för att minska risken att kroppen stöter bort den nya njuren. Mottagaren får dessutom läkemedel som hämmar immunförsvaret och minskar avstötningsrisken.
Sjukdomar i urinblåsan kan också störa utsöndringssystemets funktion. Den vanligaste åkomman är cystit, en inflammation i urinblåsan som oftast orsakas av en bakteriell infektion. Cystit är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, eftersom kvinnans urinrör är kortare och ligger närmare analöppningen, vilket gör det lättare för bakterier att ta sig upp till urinblåsan. Typiska symtom är svidande vid vattenkastning, täta trängningar och grumlig urin.
Uretrit är en inflammation i urinröret som likaledes vanligen beror på en bakteriell infektion, exempelvis gonorré eller klamydia. Män är mer mottagliga för uretrit än kvinnor på grund av anatomiska skillnader. Vanliga tecken är brännande känsla vid urinering samt flytningar från urinröret. Tidig behandling med antibiotika är viktig för att förhindra att infektionen sprider sig vidare i urinvägarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online