Amöbadysenteri, även känt som intestinal amöbiasis, är en infektionssjukdom som kännetecknas av inflammation i tarm och tjocktarm. Sjukdomen orsakas av parasiten Entamoeba histolytica – en encellig amöba som tar sig in i kroppen när man konsumerar förorenad mat eller vatten. I USA drabbar sjukdomen främst personer som lever under dåliga hygieniska förhållanden, till exempel på institutioner eller i fängelser. Den är också vanligare bland personer som praktiserar analt samlag.
Amöbadysenteri är utbrett i utvecklingsländer, där bristfällig sanitet ökar risken för att mat och vatten blir förorenade. Regioner som Indien, Afrika, Sydamerika och Mexiko är mest drabbade. Resenärer som besöker dessa områden bör därför undvika råa grönsaker samt vatten som inte har kokats eller behandlats ordentligt.
Entamoeba histolytica förekommer i två former: trofozoiter och infektiösa cystor. Trofozoiter är fria amöbor utan något skydd. De är oftast ofarliga, eftersom de inte överlever magsaftens sura miljö. Infektiösa cystor är däremot amöbor som har utvecklat en skyddande vägg. De utsöndras med avföringen och kan förorena både mat och vatten. Sjukdomen uppstår när dessa infektiösa cystor etablerar sig i tarmarna.
Flera faktorer kan öka risken för att drabbas av allvarlig amöbadysenteri, bland annat alkoholmissbruk, undernäring, ett försvagat immunförsvar och cancer.
Det främsta symtomet på amöbadysenteri är diarré. Andra vanliga symtom är magkramper, trötthet, smärtsamma tarmrörelser, kraftig gasbildning och en måttlig viktnedgång. I svåra fall ökar frekvensen av blodiga avföringar, vilket åtföljs av feber och illamående.
En person som smittats av Entamoeba histolytica kan dessutom vara helt symtomfri i månader eller till och med år. Faktiskt upplever så många som 90 procent av de smittade inga symtom alls.
Amöbadysenteri diagnostiseras genom blodprov, undersökning av tarmarna samt analys av avföringsprover. Den vanligaste behandlingen är antiparasitär medicinering, exempelvis metronidazol, som tas via munnen i ungefär tio dagar. Patienter som inte kan svälja tabletter på grund av kräkningar kan få läkemedlet intravenöst istället.
Eftersom antidiarrémediciner kan förvärra tillståndet undviker läkare normalt att förskriva dem. Med korrekt behandling varar infektionen i regel omkring två veckor.
Om sjukdomen lämnas obehandlad kan parasiten tunnla sig genom tarmväggarna och ta sig in i blodbanan. Via blodet kan den spridas till närliggande organ, däribland levern, där den kan orsaka en abscess. I sällsynta fall kan infektionen även spridas till lungorna och i värsta fall hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online