Kronisk malaria – symtom, stadier och behandling

```html

Kronisk malaria klassas officiellt som en sällsynt sjukdom i USA. Den drabbar personer som tidigare har diagnostiserats med akut malaria och sprids i första hand via mygg. De vanligaste symtomen är feber, svettningar, nedstämdhet och förvirringstillstånd. Eftersom sjukdomen utvecklas i tydliga stadier kan den vara lättare att känna igen, förutsatt att man vet vad man ska leta efter.

Vad är kronisk malaria?

Kronisk malaria utvecklas när en person upprepade gånger drabbas av den akuta formen av sjukdomen. Malaria orsakas av parasiter och sprids främst genom myggstick. De flesta smittade har en akut form, oftast falciparum-malaria, men efter flera episoder av akut malaria kan den kroniska formen uppstå. Sjukdomen är listad som sällsynt av Office of Rare Diseases i USA och drabbar där färre än 200 000 personer per år.

Symtom

De viktigaste symtomen på malaria inkluderar förstorad mjälte, avmagring, nedstämdhet, gulaktig hy, svullnad kring anklarna, nedsatt matsmältning och muskelsvaghet. Alla dessa symtom kan förekomma vid akut malaria, men vid kronisk malaria är de ihållande och långvariga.

De tre stadierna

Utöver de allmänna symtomen uppstår kronisk malaria i tre karakteristiska stadier: köldstadiet, värmestadiet och svettstadiet.

Köldstadiet

I detta stadium drabbas man av feber, frossa och darrningar.

Värmestadiet

Nästa stadium kännetecknas av hög feber, illamående, kräkningar, yrsel, delirium och smärta.

Svettstadiet

Det sista stadiet innebär kraftiga svettningar och att kroppstemperaturen sjunker.

När ska du söka vård?

Risken att smittas är störst när man reser i länder där malaria förekommer. Om du nyligen varit utomlands, inte vaccinerat dig och får ovanstående symtom bör du söka medicinsk hjälp. Har du tidigare haft akut malaria och upplever något av de kroniska stadierna bör du kontakta vården inom några dagar.

Behandling

Behandling av kronisk malaria sker oftast på sjukhus, där övervakning och vätsketillförsel är viktigt under tillfrisknandet. Flera läkemedel används, bland annat klorokin som är det billigaste alternativet och det som är enklast att distribuera. Andra vanligt förskrivna läkemedel är meflokin och kinin.