Staphylococcus aureus är en sfärisk, grampositiv bakterie som växer i kluster som liknar små druvor. Bakterien ingår i människokroppens normalflora och lever oftast på huden och i slemhinnorna utan att orsaka någon skada. Staphylococcus aureus är en så kallad fakultativ anaerob, vilket innebär att den kan producera energi både med och utan syre. Under vissa förhållanden kan bakterien dock bli patogen, det vill säga orsaka sjukdom. En särskilt farlig variant är MRSA (methicillinresistent Staphylococcus aureus), en antibiotikaresistent stam som oftast smittas på sjukhus.
Bakterier klassificeras ofta med hjälp av ett test som kallas gramfärgning. Metoden sorterar bakterier efter hur deras cellväggar är uppbyggda och består av flera steg där olika färgämnen tillsätts till bakteriecellen.
Grampositiva bakterier, som Staphylococcus aureus, har en mycket tjock cellvägg. Den tjocka väggen binder färgen inuti cellen, vilket gör att bakterierna framstår som lila under mikroskopet. Det är viktigt att komma ihåg att gramfärgningen inte säger något om bakteriens patogenicitet, alltså dess förmåga att orsaka sjukdom – både grampositiva och gramnegativa bakterier kan vara sjukdomsframkallande.
Staphylococcus aureus är en naturlig del av kroppens mikroflora och återfinns främst på huden och i slemhinnor, exempelvis i näsan. Så länge kroppens försvar fungerar normalt orsakar bakterien vanligtvis inga problem.
Kan de normala förhållandena förändras kan bakterien dock orsaka infektion. Detta sker exempelvis om immunförsvaret redan är försvagat, till exempel vid en förkylning eller annan mindre infektion. Staphylococcus aureus kan då ge upphov till:
Staphylococcus aureus är också en vanlig orsak till nosokomiala infektioner, det vill säga infektioner som drabbar patienter inom vården. Dessa infektioner är ofta allvarliga eftersom de orsakas av resistenta stammar.
MRSA samt VISA/VRSA (vancomycinintermediära respektive vancomycinresistenta Staphylococcus aureus) är stammar som har utvecklat motståndskraft mot antibiotika. Resistensen gör infektionerna svårbehandlade, och i värsta fall kan de bli livshotande.
Staphylococcus aureus omvandlar energirika molekyler som glukos – ett socker med sex kolatomer – till energi genom en process som kallas cellandning. Cellandning är en kedja av metaboliska reaktioner som bildar energi i form av ATP, en effektiv och lättillgänglig energiform som cellerna direkt kan använda.
Det finns två typer av cellandning:
Eftersom Staphylococcus aureus är en fakultativ anaerob använder den normalt aerob cellandning, men när syre saknas kan den växla över till anaerob energiproduktion. Detta gör bakterien mycket anpassningsbar i olika miljöer.
Bakterien producerar dessutom enzymet katalas, som bryter ner väteperoxid till syre och vatten. Väteperoxid är giftigt för många organismer, men tack vare katalasen kan Staphylococcus aureus neutralisera ämnet – en viktig överlevnadsfördel i kroppens vävnader.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har antalet MRSA-infektioner ökat stadigt under lång tid. De flesta fallen är hudinfektioner, medan invasiva infektioner utgör en mindre andel. Trots detta orsakar de allvarliga, invasiva infektionerna ungefär 19 000 dödsfall per år i USA.
Det mest effektiva sättet att begränsa spridningen är förebyggande arbete, framför allt noggrann handhygien. Att tvätta händerna ordentligt mellan patientkontakter – både inom vården och i vardagen – är den enklaste och viktigaste åtgärden för att stoppa smittspridning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online