Tandproblem hos små barn är alltför vanliga, ofta beroende på dåliga vanor som etableras tidigt i livet. Ibland beror besvären helt enkelt på naturens egen vilja. Oavsett om ditt barns tandproblem är självförvållade eller inte vill du förstås hjälpa barnet på vägen mot friska, raka och funktionella vuxentänder. Tack vare modern medicin – och det faktum att mjölktänderna inte är permanenta – kan du ta reda på om ditt barn drabbats av någon av de bakomliggande orsakerna nedan, och i så fall vad som kan göras för att åtgärda situationen.
Detta tillstånd har ett annat namn som säger precis vad det handlar om: nappflaskkaries. Det uppstår när ett litet barns tänder kommer i ständig kontakt med vätskor som innehåller socker, exempelvis fruktjuice, ersättning, mjölk och sockervatten. Även bröstmjölk kan orsaka en viss karies. När barnets kropp bryter ner sockret som finns i nästan allt en bebis dricker blir en del av resterna kvar i munnen, där de skapar bakterier som orsakar tandröta. Obehandlad karies kan ge onödiga smärtor och ibland göra det svårt för bebisen att äta. Eftersom mjölktänderna dessutom styr de permanenta tänderna i rätt position kan problem som en tandabscess eller kronisk karies och infektion även leda till besvär med de vuxna tänderna senare i livet.
Det finns enkla sätt att förebygga flaskkaries. Framför allt: ge inte din bebis en flaska annat än vid nödvändiga matningar. Måste du ge en flaska, fyll den endast med vatten, eller prova en napp istället. Att låta barnet dia kontinuerligt under natten kan också orsaka problem. Amma istället endast vid bestämda, nödvändiga måltider och hitta andra sätt att trösta och lugna bebisen.
Små barn suger tummen som ett sätt att trösta sig själva och känna trygghet. Men om tummsugningen är konstant och ihållande, eller fortsätter efter småbarnsåren, kan den orsaka allvarliga tandproblem. Tänderna kan pressas ur sin naturliga position, och i vissa fall kan det till och med påverka barnets talutveckling. För att förebygga detta besvär bör du avvänja tummsugningen tidigt, innan den blir en fast vana. Om ditt barn är tillräckligt gammalt för att förstå skillnaden mellan rätt och fel, beröm barnet varje gång det väljer en annan form av självlugnande än tummsugning. Det kan handla om att krama en favoritleksak, använda en napp då och då eller komma till dig för en kram. På apoteket finns även olika geler och särskilda tumskydd som motverkar sugbehovet. Rådfråga dock alltid din barnläkare innan du provar någon av dessa metoder.
Tungtryckning är ett problem som ibland börjar redan i spädbarnsåldern. Det lägger ett onödigt tryck på frontänderna och tvingar dem ur position. Precis som vid tummsugning kan detta leda till ett bettfel, exempelvis ett överbett, med de permanenta tänderna eller orsaka svårigheter med talet tidigt i livet. Om ditt barn trycker med tungan, även som bebis, bör du kontakta en logoped. Det finns behandlingsalternativ även för mycket små barn.
Läppsugning är en annan vanlig vana hos barn som leder till tandproblem, även hos bebisar. Det innebär att barnet suger in underläppen under frontänderna. Liksom tummsugning och tungtryckning kan detta skada utseendet på de permanenta tänderna och även försvaga mjölktänderna. Lösningen är desamma som de steg som beskrivits för tummsugning. Kontakta gärna din barnläkare om du är extra orolig för ditt barns tendens att suga på underläppen.
Normalt tappar inte barn sina första tänder förrän vid cirka fem års ålder. Ibland sker dock förlust av mjölktänder redan hos spädbarn och småbarn. Det beror oftast på karies eller skada, men kan också bero på att käken saknar tillräckligt med plats.
Att tappa tänder medan barnet fortfarande är litet kan vara ett besvärligt tillstånd, eftersom gapet som den permanenta tanden behöver kan växa igen. Den nya tanden kan då komma fram lutad eller sned. Vuxentänder som kommer i fel position kan försvåra ordentligt tuggande och även leda till käkledsproblem som kan vara mycket smärtsamma.
Om din bebis eller ditt småbarn tappar en tand ska du omedelbart uppsöka en tandläkare. Tandläkaren kan förse barnet med en så kallad platshållare – en anordning som håller öppet det utrymme som den permanenta tanden behöver för att komma fram. Platshållaren kan enkelt tas bort när de permanenta tänderna säkert har brutit fram.
Om du misstänker att ditt barn lider av något av dessa problem, tveka inte att kontakta barnavårdscentralen (BVC), din barnläkare eller en tandläkare. I Sverige bjuds barn ofta in till sitt första tandvårdsbesök redan vid ett års ålder, vilket ger en god möjlighet att upptäcka och åtgärda problem i tid. Med tidiga insatser och goda vanor läggs grunden för ett livstidslångt friskt leende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online