Hiv (humant immunbristvirus) är ett retrovirus som gradvis förstör människans immunförsvar. Om viruset lämnas obehandlat utvecklar den smittade oftast aids och riskerar att dö i sjukdomar som annars hade gått att förebygga. Eftersom viruset smittar lätt har det spridits över hela världen sedan början av 1980-talet och nått pandemiska nivåer. Idag finns flera effektiva behandlingar mot viruset, men många fattigare länder saknar resurserna för att kunna erbjuda de nödvändiga medicinerna.
Hiv står för humant immunbristvirus och tillhör retrovirusfamiljen, närmare bestämt gruppen lentivirus. Viruset har en lång inkubationsperiod och påverkar transkriptionen av arvsanlagen i RNA och DNA. Det innebär i praktiken att kroppens celler försätts i ett tidigare, mer sårbart tillstånd där de blir känsliga för en rad olika infektioner och sjukdomar. Med tiden leder hiv till förvärvat immunbristsyndrom (aids), ett tillstånd där immunförsvaret helt sviker och livshotande infektioner blir ett verkligt hot.
Hiv överförs via direktkontakt mellan blod, bröstmjölk, sädesvätska, pre-ejakulat eller vaginalvätska. Viruset cirkulerar både som fria partiklar och fastsatta i infekterade celler. De vanligaste smittvägarna är oskyddat sex, intag av bröstmjölk, delande av kanyler samt överföring från mor till barn i samband med förlossning. De flesta av dessa smittorisksituationer kan minimeras eller helt elimineras genom rätt rutiner. Dessutom har moderna blodscreeningar nästan helt eliminerat risken för smitta vid blodtransfusion.
Hiv och aids upptäcktes första gången 1981, med tidiga fall i Afrika, Europa och den västra hemisfären. I takt med Sovjetunionens fall och Kinas ekonomiska tillväxt spred sig viruset globalt. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) hade uppskattningsvis 25 miljoner människor dött i sjukdomen fram till 2005. Sedan 2006 klassas hiv officiellt som en pandemi, och nästan en halv procent av världens befolkning beräknas vara smittad. Afrika har den största smittade populationen med närmare 90 miljoner människor, varav 18 miljoner är barn. Den höga smittspridningen har bromsat den ekonomiska och sociala utvecklingen i regionen söder om Sahara på grund av ökad fattigdom och högre dödlighet.
De viktigaste cellerna som hiv angriper är T-hjälparcellerna i immunförsvaret. Dessa celler ansvarar för immunförsvarets grundläggande funktion. Viruset attackerar även makrofager och dendritiska celler, som fungerar som immunsystemets celler i kroppens vävnader. Hiv kan direkt döda infekterade celler, oftast genom en process som kallas apoptos, där cellen långsamt bryts ner genom en serie ogynnsamma biokemiska förlopp. När antalet T-hjälparceller och andra immunceller minskar utvecklas aids.
Sedan viruset upptäcktes har många antiretrovirala behandlingar utvecklats. Dessa inkluderar olika läkemedel som isolerar viruset och hindrar det från att fästa vid eller störa cellernas funktion. Kombinationer av flera sådana läkemedel, så kallade läkemedelscocktails, har visat sig kunna fördröja eller förebygga utbrottet av aids – men en smittad person bär alltid på viruset. Utan behandling utvecklar cirka 90 procent av de smittade aids inom tio år. När aids väl brutit ut krävs fortsatt behandling, annars dör patienten oftast inom ett år.
På grund av de höga kostnaderna för dessa läkemedel har många utvecklingsländer med omfattande hiv-utbrott inte tillgång till antiretroviral terapi. Organisationer som FN:s program för hiv och aids (UNAIDS) arbetar med att samla in pengar till mediciner samt bedriva upplysningskampanjer i dessa länder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online