Haemophilus influenzae typ b, oftast förkortat Hib, är en bakterie som varje år orsakar omkring tre miljoner allvarliga sjukdomsfall världen över. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör nästan 400 000 människor årligen i sjukdomar kopplade till Hib, där hjärnhinneinflammation (meningit) och lunginflammation (pneumoni) är de dödligaste formerna. De invasiva sjukdomar som bakterien kan utlösa brukar sammanfattas under den gemensamma beteckningen Hib-sjukdom.
Den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) listar tio invasiva sjukdomar som bakterien kan framkalla. Förutom hjärnhinneinflammation och lunginflammation räknas dit cellvit hudinfektion (cellulit), hjärtklaffsinflammation (endokardit), beninflammation (osteomyelit), struplocksinflammation (epiglottit), okult febril bakteriemi, varig ledinflammation (septisk artrit), varig hjärtsäcksinflammation (purulent perikardit) samt mellanöresinflammation (otitis media).
Enligt CDC är förekomsten av Hib-relaterade sjukdomar i USA idag mycket låg och har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. Orsaken är att konjugatvaccin mot Hib ingår i det vaccinationsprogram som rutinmässigt ges till amerikanska barn. Den nuvarande incidensen bland amerikanska barn uppgår till ett fall per 100 000 barn under fem års ålder. I utvecklingsländer, där vaccinet inte är rutinmässigt tillgängligt, är förekomsten betydligt högre.
Hib-bakterien finns i näsan och svalget hos personer som är sjuka i en Hib-relaterad infektion, men också hos många helt friska bärare. Smittan överförs via luftvägsdroppar, exempelvis vid hosta och nysning, eller genom annan nära kontakt med smittade patienter eller symptomfria bärare.
Risken för allvarlig skada är enligt WHO störst när infektionen sprider sig till blodbanan och når andra delar av kroppen. De mest sårbara områdena är hjärnhinnorna – hinnorna som omger hjärnan och ryggmärgen – samt lungorna. Infektion i hjärnhinnorna leder till Hib-relaterad hjärnhinneinflammation, medan angrepp på lungorna ger lunginflammation. WHO påpekar dock att både meningit och pneumoni också kan orsakas av flera andra smittämnen. För att med säkerhet kunna fastställa Hib som orsak måste vätska från ryggradskanalen eller från lungorna hos den smittade patienten analyseras för förekomst av bakterien.
Hib-infektioner svarar i regel bra på behandling med antibiotika, förutsatt att behandlingen sätts in innan infektionen hunnit gå för långt. Detta gäller särskilt hjärnhinneinflammation, som kan ge bestående neurologiska skador om behandlingen inte påbörjas i ett mycket tidigt skede av sjukdomen. I sällsynta fall påträffas antibiotikaresistenta stammar av Hib-bakterien, vilket kan göra behandlingen svår eller i princip omöjlig.
Det effektivaste skyddet mot Hib-sjukdom är vaccination. I Sverige ingår Hib-vaccinet i det allmänna barnvaccinationsprogrammet och ges som en del av kombinationsvaccinet vid tre, fem och tolv månaders ålder. Ländersom infört vaccinet i sina vaccinationsprogram har sett en dramatisk minskning av invasiva Hib-infektioner, vilket gör vaccinationen till det viktigaste verktyget för att förebygga allvarlig sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online