Det finns två huvudtyper av parodontala sjukdomar: tandköttsinflammation (gingivit) och tandlossning (parodontit). Ordet "parodontal" betyder "runt tanden", vilket innebär att alla parodontala sjukdomar drabbar tandköttet. De orsakas av bakteriella infektioner i tandköttet samt de problem som dessa infektioner medför.
Gingivit är den mildaste formen av parodontal sjukdom, men om den lämnas obehandlad kan den utvecklas till parodontit, alltså tandlossning.
Det finns flera typer av parodontit med olika grad av svårighet. De vanligaste formerna är aggressiv parodontit, kronisk parodontit, nekrotiserande parodontit samt parodontit som orsakas av en systemisk sjukdom.
Antibiotika kan användas i kombination med kirurgi för att behandla parodontala sjukdomar, eller som en självständig behandlingsform.
Många olika sorters antibiotika kan användas för att behandla parodontala sjukdomar. Både oral (via munnen) och lokal (topisk) antibiotika används vid behandlingen. Lokal antibiotika föredras ofta eftersom den ger färre biverkningar än oral antibiotika. Den kan förekomma i form av gel, små kapslar, chip eller remsor och appliceras direkt på eller under tandköttet.
Antibiotika bekämpar den bakteriella infektion som ligger bakom den parodontala sjukdomen från början. De ger dessutom ett extra skydd åt patienter med hjärtsjukdom som genomgår tandkirurgi – antibiotikan hjälper då till att förebygga infektioner i det kardiovaskulära systemet.
Antibiotika kan också bidra till att förhindra nya infektioner i tandköttet. Det gäller särskilt lokala behandlingar som stannar kvar i munnen under en viss tid och successivt frisätter låga doser av läkemedlet. Utöver detta kan antibiotika lindra inflammation och därigenom minska ytterligare skada på tandköttsvävnaden.
Bland de vanligaste orala antibiotika vid parodontal sjukdom finns tetracyklinhydroklorid, dokicyklin, minocyklin, makrolider, kinoloner och metronidazol.
Den lokala antibiotikan innehåller ofta samma verksamma ämnen som de orala preparaten: dokicyklin, minocyklin och metronidazol.
Dessa antibiotika erbjuder dessutom ytterligare skydd mot parodontal sjukdom. Vissa har antiinflammatoriska egenskaper, medan andra skyddar mot det protein som bryter ner bindväv och käkben.
Användningen av antibiotika vid behandling av parodontala sjukdomar visar goda resultat. Minskad inflammation, mindre svullnad, färre bakterier samt regeneration eller bevarande av bindväv har alla uppnåtts genom både oral och lokal användning av antibiotika. Ibland krävs dock kirurgi eller rengöring under tandköttet utöver antibiotika för att uppnå ännu bättre resultat när det gäller att rädda och återställa tandköttsvävnaden.
Långvarig användning av antibiotika kan öka risken för att bakterier utvecklar resistens mot dessa läkemedel. Detta kan skapa problem inte bara vid behandling av parodontal sjukdom, utan även vid andra sjukdomstillstånd där patienten behöver antibiotika.
Dessutom lyckas antibiotika inte alltid behandla alla fall av parodontal sjukdom. I sådana situationer kan en kombination av kirurgi och antibiotikabehandling behövas senare i behandlingsförloppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online