G6PD-brist och malaria: Ökad svårighetsrisk, inte skydd

Glukos-6-fosfat dehydrogeneras (G6PD) brist skyddar inte mot malariainfektion. Istället ökar den känsligheten för svår malaria och komplicerar behandling.

Patofysiologi

• G6PD genererar NADPH, upprätthåller reducerad glutation (GSH) för att neutralisera oxidativ stress i röda blodkroppar (RBC).
• Plasmodium infektion producerar massiv reaktiva syrearter (ROS) och Heinz-kroppar.
• G6PD-bristiga RBC har nedsatt antioxidativ kapacitet → accelererad hemolys, anemi, hemoglobinuri ("svartvattenfeber"), akut njurskada.

Epidemiologiskt paradox

G6PD-brist är förekommande i malariaendemiskt område (Afrika, Medelhavet, Sydostasien) på grund av balanserad selektion: heterozygot kvinnor har *relativt* skydd mot *okomplicerad* malaria, men hemizygot män och homozygot kvinnor drabbas *värre* när de infekteras.

Kliniska implikationer

• Primaquin/tafenoquin (radikal botemedel för P. vivax/ovale): Kontraindikerade eller kräver G6PD-testning + övervakad dosering på grund av hemolysrisk.
• Dapson, sulfonamider, metylenblå: Utlöser också hemolys vid G6PD-brist.
• Svår malaria hantering: G6PD-bristiga patienter behöver närmare övervakning för anemi, transfusionsgränser, njurfunktion.

Testning

Kvantitativ G6PD-analys (guldstandard) eller fluorescerande fläcktest (screening) före oxidativa läkemedel. Point-of-care tester utvecklas.

Slutsats: G6PD-brist är en riskfaktor för svåra malariakomplikationer, inte ett skydd. Behandling måste skräddarsys efter genotyp.