Shigella sonnei är en gramnegativ bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Patogenen, som är nära släkt med Escherichia coli, orsakar en tarminfektion som kallas shigellos. Även om tre andra Shigella-arter också kan ge upphov till shigellos är det sonnei-stammen som står för de flesta utbrotten i USA. De flesta personer med lindriga infektioner tillfrisknar utan medicinering, men sjukdomen kan bli allvarlig hos små barn och äldre.
Shigella sonnei är stavformad, ljusgul till färgen och bildar oregelbundna bakteriekolonier när den odlas i en petriskål. Bakterien bildar inte sporer, kan inte röra på sig på egen hand och behöver inte syre för att överleva. Arten är mycket smittsam och överförs från person till person via fekal-oral kontakt, det vill säga när spår av avföring kommer i kontakt med munnen. Barn i åldern sex månader till fem år löper särskilt hög risk att både smittas och smitta vidare. Utbrott sker därför ofta på förskolor, äldreboenden och andra boendeinrättningar där många personer vistas nära varandra.
Om du har en Shigella sonnei-infektion är det troligt att du upplever tenesmus – en ständig känsla av att behöva tömma tarmen, även om du precis har gjort det och tarmen är tom. Du kan också få feber som börjar flera dagar efter att du har utsatts för smittan. Mag- eller bukkramper är vanliga, liksom kräkningar. Det vanligaste symtomet är dock diarré som är blodig och innehåller slem. Symtomen brukar pågå i allt från tre dagar till en vecka.
En Shigella sonnei-infektion kan även kännas igen på de sekundära komplikationer som ofta följer med eller uppstår tillsammans med sjukdomen. Enligt Medscape upplever cirka 40 procent av alla barn som diagnostiseras med shigellos huvudvärk, förvirring och andra symtom på encefalopati, en sjukdom som påverkar hjärnan. Vissa barn i åldern två till tio år får onormalt höga nivåer av vita blodkroppar. Allvarligt sjuka patienter under två års ålder kan drabbas av hög feber följt av generaliserade krampanfall.
En säker identifiering av Shigella sonnei görs genom en bakteriologisk odling av ett avföringsprov. I laboratorium analyseras bakteriens tillväxt, utseende och biokemiska egenskaper. Eftersom symtomen på shigellos liknar dem vid andra tarminfektioner är laboratorieanalyser ofta nödvändiga för att skilja Shigella från andra patogener, exempelvis salmonella och campylobacter.
Läkare måste identifiera vilken Shigella-stam det rör sig om innan de kan bestämma en lämplig behandlingsplan. De flesta Shigella sonnei-infektioner kan behandlas med ciprofloxacin, ampicillin eller andra antibiotika. Antibiotika förkortar sjukdomstiden genom att döda bakterierna i mage och tarm. Eftersom antibiotikaresistens ökar bland Shigella-bakterier kan läkaren dock behöva ta stöd av ett resistensprov innan läkemedel väljs. Personer som redan har haft en Shigella sonnei-infektion har utvecklat antikroppar mot patogenen och drabbas normalt inte åter av samma stam på flera år. Den viktigaste förebyggande åtgärden är god handhygien – tvätta händerna ofta och noggrant med tvål, särskilt efter toalettbesök och före måltider.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online