Långvarig uttorkning: tecken, symtom och behandling

Kroppen består till största delen av vätska och behöver vatten för att fungera. Enkel uttorkning uppstår när vi förlorar mer vätska – genom svettning, urinering och utandningsluft – än vi får i oss. Förutom svettvätska förlorar vi också små mängder elektrolyter, så kallade kroppssalter, som är avgörande för bland annat muskler, nerver och hjärtats funktion.

Långvarig uttorkning ger upphov till symtom i flera organsystem samtidigt, eftersom kroppen kämpar för att fungera utan tillräckligt med vatten och viktiga elektrolyter. Här är de vanligaste tecknen att hålla utkik efter.

Allmänna symtom

De flesta som lider av långvarig uttorkning känner sig trötta och har en allmän svaghet i kroppen. De kan lätt drabbas av yrsel eller svimning. Ögonen verkar sjunkna in i ansiktet, och huden är blek och torr eftersom kroppen försöker minska vätskeförlusten genom svettning.

På grund av rubbningar i elektrolytbalansen kan den drabbade också få återkommande muskelkramper eller spasmer i skelettmuskulaturen. I allvarliga fall blir personen förvirrad och desorienterad innan medvetandet gradvis försämras.

Symtom från hjärta och blodkärl

Uttorkade personer har ofta lågt blodtryck, eftersom det finns mindre vätska att cirkulera i kroppen. Det låga blodtrycket är också anledningen till att de lätt kan svimma, särskilt när de reser sig snabbt.

Pulsen är vanligtvis snabb och kraftfull, eftersom hjärtat försöker kompensera den minskade blodvolymen genom att slå fortare och pumpa effektivare.

Symtom från mag-tarmkanalen och urinvägarna

Långvarig uttorkning påverkar mag-tarmkanalen kraftigt. Läpparna är ofta spruckna och torra, munnen känns torr och tungan kan vara svullen. Saliven och slemmet blir tjockt.

Förstoppning är vanligt, och urinmängden minskar eller upphör helt. Urinen är ofta mörkt tefärgad och mycket koncentrerad – ett tydligt tecken på att kroppen sparar på varje droppe vätska. Den som är vid medvetande klagar naturligtvis över kraftig törst.

Behandling

Behandling av långvarig och svår uttorkning bör alltid ske på sjukhus, inte minst för att kunna mäta omfattningen av elektrolytrubbningarna med blodprov. Vätska ges då intravenöst via dropp, och om personen är vid medvetande kan även dryck ges via munnen. Elektrolyter som natrium och kalium tillsätts vätskedroppen efter behov.

På sjukhuset undersöks dessutom orsaken till uttorkningen, oavsett om det handlar om överdriven fysisk ansträngning, värmeslag, obehandlad diabetes, kräkningar eller något annat, så att grundproblemet kan åtgärdas.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du eller någon i din närhet uppvisar tecken på uttorkning som inte förbättras inom några timmar trots vätsketillförsel. Sök akut vård vid förvirring, svimning, snabb puls, mycket mörk urin eller om personen inte kan behålla vätska på grund av kraftiga kräkningar. Små barn och äldre är extra känsliga och bör bedömas tidigare.