Icke-specifika rörelsestörningar – orsaker, symtom och behandling

Enligt Mayo Clinic är icke-specifika rörelsestörningar en grupp tillstånd som påverkar patientens förmåga att kontrollera sina kroppsrörelser samt förmågan att utföra rörelser överhuvudtaget. Miljontals människor lever med dessa tillstånd. Även om de inte kan botas kan de flesta hanteras väl med rätt behandling, vilket gör att många patienter kan leva ett relativt normalt liv.

Orsaker

Icke-specifika rörelsestörningar orsakas enligt Neurology Channel av sjukdom eller skada i hjärnans bas. När detta område är skadat eller drabbat av sjukdom börjar nervcellerna skicka signaler som utlöser ofrivilliga rörelser i kroppen. Flera faktorer kan ligga bakom denna typ av störning, bland annat åldersrelaterade förändringar, stroke, miljögifter, Parkinsons sjukdom, vissa genetiska och metaboliska sjukdomar samt biverkningar av vissa läkemedel.

Symtom

Alla rörelsestörningar ger upphov till sina egna specifika symtom, men de har samtidigt flera gemensamma drag. Hur ofta och hur kraftiga symtomen är varierar från person till person. De vanligaste symtomen på icke-specifika rörelsestörningar är enligt Neurology Channel okontrollerbar blinkning, suckande, harklingar, axelryckningar, grymtningar och ryckningar i ansiktet.

De vanligaste rörelsestörningarna

Det finns flera olika typer av icke-specifika rörelsestörningar. De skiljer sig åt i detaljer, men påverkar patienterna på mycket likartade sätt. Enligt Neurology Channel räknas följande tillstånd till de vanligaste:

• Ataxi – bristande koordination och balans
• Wilsons sjukdom – ärftligt tillstånd som orsakar leversjukdom samt psykiatriska och neurologiska symtom
• Tourettes syndrom – ofrivilliga ljud, tal och tics
• Parkinsons sjukdom – leder till gradvis neurologisk försämring
• Tremor – okontrollerbara skakningar
• Rastlösa ben-syndromet – oförmåga att hålla benen stilla och avslappnade
• Progressiv supranukleär pares – påverkar förmågan till målmedvetna rörelser
• Tics – muskler drar ihop sig ofrivilligt
• Myoklonus – korta, snabba och oregelbundna muskelryck
• Huntingtons sjukdom – progressiv neurologisk försämring
• Dystoni – långvariga muskelkontraktioner och ofrivilliga rörelser
• Multisystematrofi – successiv nedbrytning av flera kroppssystem

Diagnos

Enligt Mayo Clinic ställs diagnosen ofta efter att läkaren genomfört en noggrann kroppsundersökning och gått igenom patientens symtom och sjukdomshistoria. För att utesluta andra sjukdomar kan blod- eller urinprov krävas. Läkaren kan även beställa neurofysiologiska undersökningar och magnetresonanstomografi (MRI) för att bekräfta diagnosen.

Behandling

Idag finns det inget botemedel mot icke-specifika rörelsestörningar, men flera behandlingsformer kan lindra besvären. Enligt Mayo Clinic är de vanligaste behandlingarna djup hjärnstimulering och injektioner med botulinumtoxin (Botox). Botox används för att lindra muskelkrampar, ofrivilliga muskelkontraktioner och smärta. Djup hjärnstimulering är en kirurgisk metod som framför allt används vid vissa former av tremor, exempelvis essentiell tremor som inte svarar på medicinering och som kraftigt begränsar patientens vardagsliv.