Aleksej Nikolajevitj, född den 12 augusti 1904, var den ende sonen till Rysslands siste tsar, Nikolaj II. Som tronföljare vilade landets förhoppningar på hans axlar – men hans liv kom att präglas av en allvarlig, ärftlig sjukdom.
Aleksej led av hemofili B, en sällsynt ärftlig sjukdom där blodet inte kan koagulera ordentligt. Orsaken är en brist på koagulationsfaktorn IX, ett protein som krävs för att blodproppar ska bildas vid en skada. Utan tillräckliga nivåer av denna faktor kan även mindre skador leda till långvariga och svårstopade blödningar.
Sjukdomen gjorde Aleksej mycket sårbar. Inre blödningar, blödningar i leder och djupa blåmärken var återkommande problem, och redan enkla stötar eller fall kunde utvecklas till livshotande tillstånd. Tsarparen valde därför att hålla sonens diagnosen hemlig, eftersom tronföljarens hälsa var en ytterst känslig politisk fråga.
Hemofilin gick i arv på moderssidan. Kejsarinnan Alexandra var en så kallad frisk bärare av anlaget och hade troligen fått det via sin mormor, drottning Victoria av Storbritannien, vars bärarskap spred sjukdomen till flera europeiska kungahus under 1800- och 1900-talet. Hemofili drabbar nästan uteslutande pojkar, medan kvinnor oftast bara bär på anlaget utan att själva insjukna.
Aleksejs tillstånd fick stora konsekvenser för kejsarfamiljen. Munken Grigorij Rasputin vann tsarparets förtroende eftersom han tycktes kunna lindra pojkens blödningsepisoder, vilket gav honom ett ovanligt stort inflytande vid hovet. Detta bidrog i sin tur till att underminera allmänhetens förtroende för monarkin under Rysslands turbulenta slutår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online