Inneliggande rehabiliteringsprogram är platser dit människor vänder sig för att återfå sin fysiska funktion, oftast efter en sjukdom eller skada. Rehabiliteringen kan omfatta stöd med psykologiska, sociala, ekonomiska och kognitiva faktorer som hänger samman med det fysiska tillfrisknandet. Programmen är vanligtvis medicinskt baserade och bedrivs antingen på sjukhus eller i särskilda vårdinrättningar. De kan vara mycket värdefulla eftersom de hjälper patienter att öka sin självständighet och klara av vardagslivet på egen hand.
För att få en plats inom inneliggande rehabilitering måste patienten dock uppfylla flera specifika krav. Här går vi igenom de viktigaste.
Patienter får tillgång till en plats på en rehabiliteringsinrättning via en remiss. En remiss är en formell rekommendation från hälso- och sjukvårdspersonal. När det gäller rehabiliteringsprogram kommer remisser ofta från läkare på sjukhus, där rehabilitering ingår i utskrivningsplanen efter en vårdperiod. Vissa inrättningar kräver uttryckligen en läkarremiss, men remisser kan också komma från anhöriga, den egna husläkaren, kuratorer, samordnare, sjuksköterskor och andra yrkesverksamma inom vården.
Antagning till ett rehabiliteringscenter förutsätter också att kostnaderna för de tjänster som erbjuds kan täckas. De flesta privata försäkringar ersätter rehabiliteringskostnader, även om de ofta har särskilda kriterier och villkor. Exempelvis täcker både Medicare och Medicaid rehabiliteringstjänster i USA, men Medicare är mer benäget att ersätta rehabilitering vid specifika diagnoser, som stroke, ryggmärgsskador, medfödda missbildningar, amputationer, allvarliga multipela trauma, lårbenfrakturer, hjärnskador, neurologiska sjukdomar, brännskador samt vissa former av artrit, däribland artros, och vissa typer av höft- och ledbandsoperationer. Vissa sjukhus kan dessutom ta emot patienter utan betalningsförmåga och erbjuda ekonomiskt bistånd eller avbetalningsplaner.
De flesta rehabiliteringscenter har vissa fysiska krav som måste uppfyllas för att patienten ska få en plats. Kraven varierar mellan olika center, men de omfattar generellt att patienten har en nedsättning inom ett större funktionsområde, exempelvis rörlighet, smärta, förmåga att ta hand om sig själv eller personlig säkerhet.
Patienten måste också kunna delta i vissa former av terapi, såsom fysioterapi, talträning eller arbetsterapi. Hen bör vara medicinskt stabil, men samtidigt ha behov av mer intensiv vård än vad som kan ges i en mindre specialiserad miljö. Rehabiliteringscenter kräver ofta även att patienten har potential att förbättras och kan arbeta mot en realistisk utskrivningsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online