Alkaliskt fosfatas (ALP) är ett enzym som framför allt bildas i levern, men även njurar, tarmar och skelett bidrar med mindre mängder. När ett blodprov visar förhöjda ALP-värden bör resultatet alltid tolkas tillsammans med andra leverenzymer och kliniska fynd, eftersom en enskild förhöjning sällan räcker för att ställa en diagnos.
Eftersom levern är den största källan till alkaliskt fosfatas är leverrelaterade tillstånd bland de vanligaste orsakerna till förhöjda värden. Det kan handla om gallsten som blockerar gallvägarna, hepatit (leverinflammation), skrumplever (cirros) eller levercancer. Vid misstanke om gallvägsobstruktion är ALP ofta mer uttalat förhöjt än andra leverenzymer.
Skelettet är den andra huvudkällan till enzymet, och flera bensjukdomar kan därför ge stigande ALP-nivåer. Exempel är rakit (engelska sjukan), osteomalaci (benvävnadsuppmjukning) och Pagets sjukdom, liksom bentumörer eller skelettmetastaser vid cancer. Det är dock viktigt att komma ihåg att ALP också ökar naturligt under läkningen av ett benbrott – i sådana fall är den förhöjda nivån helt ofarlig och inte något tecken på malignitet.
Om både lever- och bensjukdom har uteslutits finns det flera mindre vanliga orsaker som kan ligga bakom förhöjda ALP-värden. Dessa inkluderar hjärtinfarkt eller hjärtsvikt, njurcancer, sepsis (blodförgiftning), hyperparatyreos (överfunktion i bisköldkörtlarna) samt körtelfeber (mononukleos). Graviditet och normal tillväxt hos barn och ungdomar kan också ge fysiologiskt förhöjda värden.
Sammanfattningsvis är förhöjt alkaliskt fosfatas ett ospecifikt fynd som kräver vidare utredning. Läkaren kombinerar vanligtvis ALP-värdet med andra prover, såsom GGT, leverenzymer och kalciumnivåer, för att avgöra om orsaken finns i levern, skelettet eller någon annanstans i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online