Självbegränsande är en medicinsk term som används om många vanliga sjukdomar och tillstånd som regelbundet förekommer inom primärvården och på sjukhus. Begreppet kan dock även appliceras på betydligt mer ovanliga tillstånd.
En självbegränsande sjukdom eller ett självbegränsande tillstånd är en sjukdom som normalt upphör eller läker ut av sig själv, utan behandling eller annan hjälp. I dessa fall klarar kroppens eget immunförsvar av att bekämpa sjukdomen, som helt enkelt får "gå sin gång" tills den avtar.
Enligt författaren Herbert Shelton är de flesta akuta sjukdomar självbegränsande. Exempel på sådana tillstånd är tyfoidfeber, lunginflammation, difteri, förkylningar och halsfluss. Gemensamt för alla dessa sjukdomar är att de måste få löpa sitt lopp för att kroppen ska kunna återhämta sig med hjälp av sitt eget immunförsvar.
Självbegränsande tillstånd orsakas ofta av virusinfektioner, men bakterieinfektioner kan också vara självbegränsande. Vanliga exempel från vardagen är förkylningsvirus, magsjuka och vissa utslag, som oftast går över inom några dagar till några veckor.
Att en sjukdom är självbegränsande betyder dock inte att medicinsk vård är onödig. Läkarvård kan bidra till att lindra obehag och smärta, hålla patienten tillräckligt stark för att orka bekämpa sjukdomen samt stärka immunförsvaret under tillfrisknandet. Sjukhusvård kan dessutom fortfarande behövas, beroende på vilken sjukdom det rör sig om och hur svår patientens symtom är.
Att kontakta en läkare vid hälsobesvär är därför alltid viktigt – både för att få rätt diagnos och för att utesluta allvarligare tillstånd som kräver aktiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online