Radiologiska undersökningar som lungröntgen och datortomografi (CT) kan avbilda hjärtats skugga. Inom medicinsk terminologi talar man ofta om "hjärtskugga" eller "hjärtkontur", och begreppet kan ibland kännas förvirrande. Enkelt förklarat syftar hjärtskuggan på den del av hjärtat som blir synlig på en bearbetad lungröntgen eller annan bilddiagnostisk undersökning.
Röntgenstrålningen upptäcktes år 1895 av den tyske fysikern Wilhelm Conrad Röntgen när han studerade katodstrålar. Upptäckten skedde helt av en slump, och Röntgen gav den osynliga strålen namnet "X" eftersom dess egenskaper var okända vid den tiden. Forskare insåg snart att denna elektromagnetiska strålning hade en betydande genomträngningsförmåga, samt att olika ämnen absorberade röntgenstrålar i direkt proportion till sin specifika densitet och atomvikt. Inom några få år började denna kunskap användas inom medicinen för att studera och analysera människokroppens anatomi.
När en människa utsätts för röntgenstrålning tränger strålningen in i kroppen. Precis som med andra material absorberar olika kroppsdelar röntgenstrålarna i varierande grad, enligt Radiological Society of North America. Detta blir tydligt när konventionell röntgenfilm har utvecklats. Ben framstår som vita, luft som svart, och mjukvävnader visas i olika nyanser av grått beroende på vävnadens respektive densitet.
Den hjärtskugga som framträder på en radiologisk undersökning används för att hjälpa medicinsk personal att diagnostisera vissa sjukdomar och sjukdomsförlopp. Utvärderingen av exempelvis kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) kan kompletteras med vissa indikatorer som finns – eller i vissa fall saknas – i hjärtskuggan. En bild som visar en förstorad eller förminskad hjärtskugga kan även användas vid diagnos och uppföljning av ett flertal andra hjärt- och lungsjukdomar.
Ett friskt mänskligt hjärta har en viss densitet som ger förutsägbar strålningsabsorption inom ett bestämt intervall. Avvikelser från den normala absorptionsgraden syns på den utvecklade filmen som atypiska gråtoner på oväntade ställen i bilden. Radiologer är specialutbildade för att tolka de ofta mycket små skillnaderna i dessa monokroma resultat. Kardiologer är dessutom särskilt skickliga på att identifiera normala eller onormala bilder av bröstkorgens och hjärtats region samt av själva hjärtskuggan.
Felaktig positionering av patienten under röntgenundersökningen kan påverka resultatet på den färdiga filmen. En olämplig dos röntgenstrålning kan också förändra hjärtskuggans form eller storlek på bilden. En erfaren radiolog känner igen när en bild är undermålig och upprepar undersökningen när det behövs. Patienters frågor och funderingar om medicinska undersökningar och resultat, inklusive hjärtskuggan, bör alltid riktas direkt till den behandlande läkaren.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online