Smärta i den stigande tjocktarmen – orsaker, symtom och behandling

Tjocktarmen är ett viktigt organ i matsmältningssystemet och består av flera delar: blindtarmen (cecum), den stigande tjocktarmen (colon ascendens), den tvärgående tjocktarmen (colon transversum), den fallande tjocktarmen (colon descendens), sigmoideum och ändtarmen (rektum). Smärta i tjocktarmen kan bero på många olika faktorer, men om smärtan sitter specifikt i den stigande delen är den vanligaste orsaken en sjukdom som kallas kolit. Kolit kännetecknas av inflammation i den stigande tjocktarmen.

Typer av kolit

Inflammation i tjocktarmen kan orsakas av en rad olika infektioner och sjukdomar. De främsta orsakerna är:

• Infektiös kolit – orsakas av virus och bakterier, ofta de som förorsakar matförgiftning.
• Iskemisk kolit – orsakas av åderförkalkning (arterioskleros) i artärerna, vilket minskar blodflödet till tarmen.
• Inflammatorisk tarmsjukdom – orsakas av autoimmuna tillstånd som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
• Kemisk kolit – orsakas av att tjocktarmen utsätts för giftiga kemikalier under en längre tid.

Symtom på kolit

Symtomen på kolit beror till stor del på vilken typ av kolit som föreligger. De två huvudsakliga symtomen är dock buksmärta, särskilt i området för den stigande tjocktarmen, och diarré. Det kan även förekomma blodspår i avföringen, och smärtan kan åtföljas av lätt feber och frossa. Vid en svårare infektion kan ett ständigt, trängande behov av att tömma tarmen uppstå.

När ska man söka vård?

Vid lindriga symtom består besvären ofta av kortvariga episoder av diarré utan större smärta. Om diarrén däremot pågår under en längre period krävs medicinsk bedömning. Du bör också kontakta läkare om du har ihållande feber, tecken på uttorkning, ökande buksmärtor eller blod i avföringen.

Diagnos

Enligt eMedicineHealth inleds utredningen oftast med en genomgång av sjukhistorien. Sjukdomar som Crohns sjukdom kan vara ärftliga, och smärtan kan då ha samband med detta. Det är viktigt att läkaren får information om symtomen, när de debuterade och hur länge de har pågått. Om det finns blod i avföringen kontrollerar läkaren om det finns ömma områden i buken. För att kunna ställa en säker diagnos kan bland annat följande undersökningar göras: fullständig blodstatus, BUN-test (blodurea kväve), avföringsprov samt analys för att upptäcka elektrolytrubbningar.

Behandling

Behandlingen av kolit styrs av dess orsak. Vid infektioner orsakade av bakterier eller virus ordineras läkemedel av läkaren. Crohns sjukdom och ulcerös kolit kan hållas under kontroll med läkemedel och en anpassad kost. Vid ischemisk kolit ges vätska intravenöst för att behandla uttorkning, och med hjälp av läkemedel försöker läkarna återställa blodförsörjningen till tarmen. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ta bort delar av tarmen som helt förlorat sin blodförsörjning.