Kortisol är ett steroidhormon som spelar en avgörande roll för att upprätthålla ämnesomsättningen och ge kroppen energi i stressituationer. För att kunna utföra sitt viktiga arbete påverkar kortisol i princip alla system i kroppen. Det innebär att tillräckliga nivåer måste hållas konstant.
Kortisol följer en dygnsrytm där nivåerna är som högst på morgonen och som lägst på kvällen för att underlätta sömnen. Nivåerna ökar också som svar på stress, vilket ger extra energi till de system som är kritiska för överlevnad – exempelvis hjärnan – medan mindre viktiga system får mindre energi tillfälligt. Låga kortisolnivåer är ovanliga hos barn, men en brist måste identifieras i tid för att förebygga en allvarlig hälsokris.
Kortisol hjälper till att reglera blodtrycket genom att påverka kroppens vätskebalans. Hormonet stimulerar även frisättningen av adrenalin, vilket i sin tur ökar hjärtats pumpkapacitet. Under stress förhindrar detta potentiellt farligt lågt blodtryck. Kortisol främjar dessutom nedbrytningen av proteiner och lipider så att de kan användas som energi när kroppen behöver det som mest.
Binjurarna producerar och frisätter kortisol, vilket gör att låga nivåer kallas binjureinsufficiens. Binjureinsufficiens kan vara primär, vilket betyder att felet ligger i binjurarna själva, eller sekundär, vilket innebär att någon annan mekanism eller sjukdom utanför binjurarna orsakar problemet.
Primär binjureinsufficiens är sällsynt och orsakas av skador på binjurarna till följd av autoimmun sjukdom eller, mer sällan, av medfödd binjurehyperplasi – ett tillstånd där för många celler växer, vilket gör att binjurarna blir förstorade. Sekundär binjureinsufficiens är vanligare och orsakas oftast av ett plötsligt avbrytande av kortikosteroidbehandling eller av en sjukdom i hypofysen, som frisätter de hormoner som behövs för att stimulera kortisolproduktionen.
Symptomen på långvarig kortisolbrist är ofta ospecifika: svaghet, trötthet, aptitlöshet, viktnedgång, yrsel, illamående, kräkningar och muskelvärk. Symptomen liknar ofta en mag-tarmsjukdom eller till och med ett psykiatriskt tillstånd, eftersom låga kortisolnivåer kan orsaka depression eller beteendeförändringar.
Vid primär binjureinsufficiens är hyperpigmentering – en mörkare hudfärg, särskilt i hudveck, födelsemärken, ärr eller mörka fräknar – samt ett starkt begär efter salt mat vanligt förekommande. Om tillståndet inte behandlas utvecklas symptomen till buksmärtor, extrem svaghet, lågt blodsocker och lågt blodtryck. Fysisk stress utlöser ofta försämringen, och binjureinsufficiens kan då utvecklas till en akut hälsokris med njursvikt, chock eller till och med död till följd av cirkulationskollaps.
Låga kortisolnivåer kan behandlas effektivt med läkemedel som ersätter kortisolet och upprätthåller balansen mellan andra hormoner samt natrium och kalium, vilka påverkas av kortisol. Det är också viktigt att vara uppmärksam på stressiga händelser, eftersom de ofta utlöser en utarmning av kroppens kortisolreserver.
Ett barn som har diagnostiserats med låga kortisolnivåer behöver övervakas noggrant vid sjukdom, känslomässig stress eller långvarig fysisk aktivitet. Situationer som ökar stressnivån, oavsett om den är fysisk eller känslomässig, kan kräva högre doser av medicinering för att upprätthålla rätt kortisolnivåer.
Kom ihåg att även om detta tillstånd är sällsynt hos barn, har de ofta sämre förmåga att själva upptäcka kroppens varningssignaler. Därför behöver föräldrar ta en aktiv roll. Föräldrar bör vara rustade att hantera en eventuell adrenal kris – detta inkluderar att kunna ge injektioner, övervaka blodsockernivåerna, ha snacks tillgängliga och se till att barnet alltid bär ett medicinskt larmarmband.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online