När din läkare beställer ett blodprov för laboratorieanalys kan blodet tas på två olika sätt: genom kapillärpunktering eller venpunktion. Båda metoderna innebär att en nål används för att erhålla blodprovet, men de skiljer sig åt i var blodet tas från, hur ingreppet utförs och hur mycket blod som kan samlas upp.
Kapillärer finns i hela kroppen och är tunna, hårlika blodkärl som leder blod från artärerna till venerna. Deras väggar är extremt tunna, vilket möjliggör utbyte av syre, näring och avfallsämnen mellan blodet och kroppens vävnader.
Vener är betydligt större än kapillärer och transporterar blod från kapillärerna tillbaka till hjärtat. Kroppen har hundratals vener som, om de lades ände mot ände, skulle sträcka sig uppskattningsvis 96 000 kilometer.
Kapillärpunktering, även kallad fingerstick eller hälstick, innebär att huden sticks med en vass nål (lansett), varefter de bloddroppar som bildas samlas upp på ett objektglas eller en testremsa. Metoden används ofta för små blodmängder, exempelvis vid blodsockermätning eller provtagning på spädbarn via hälen.
Venpunktion kräver utbildad vårdpersonal som sticker en ven med en nål kopplad till en spruta eller ett rör. Oftast används en ven på insidan av armbågen (armvecket), men vid behov kan även handryggen, handleden eller halsvenen (vena jugularis) användas. Metoden är standard vid omfattande laboratorieanalyser.
Kapillärpunktering är mindre invasiv, snabbare och i allmänhet mindre smärtsam än venpunktion. Eftersom endast minimal träning krävs kan diabetiker och andra som behöver testa sitt blod ofta göra detta hemma. Venpunktion ger dock en större blodvolym för analys, vilket ofta resulterar i mer exakta och tillförlitliga testresultat. Valet av metod beror därför på vilken typ av analys som ska göras, hur mycket blod som behövs samt patientens ålder och hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online