Strålningsfibros är ett kroniskt tillstånd som kan utvecklas efter strålbehandling mot cancer, ibland flera månader eller till och med år efter avslutad behandling. Typiska kroppsdelar som utsätts för strålbehandling är bröstkorgsväggen, bröstet, halsen, bäckenet eller extremiteterna.
Strålningsinducerad fibros orsakar förändringar i vävnaderna under huden och skapar en stramhet som leder till begränsad rörlighet, svullnad och muskelsvaghet i det drabbade området.
Fibrosen börjar vanligtvis hos patienter cirka 12 till 18 månader efter påbörjad strålbehandling. Ärrbildningen i de djupa vävnaderna är progressiv, vilket innebär att tillståndet förväntas över tid om det inte behandlas.
De allvarliga biverkningarna av strålbehandling, särskilt fibros, begränsar den mängd strålning som läkare kan använda för att bekämpa cancer. Forskare arbetar därför aktivt med läkemedelsbehandlingar som skulle kunna vända eller kontrollera fibros, vilket skulle möjliggöra kraftigare stråldoser och högre botandefrekvenser.
Lungcancer har en särskilt hög frekvens av fibros efter strålbehandling – ungefär hälften av alla patienter drabbas. År 2007 publicerades en studie från New York University Medical Center som visade att ett läkemedel i form av en monoklonal antikropp kunde förebygga uppkomsten av fibros efter strålbehandling.
En annan studie, utförd av University of Rochester tillsammans med National Cancer Institute, visade att 85 procent av patienterna upplevde viss förbättring efter behandling med läkemedlet pentoxifyllin. Läkemedlet tycks verka genom att mjukgöra de röda blodkropparna, förbättra blodflödet till det ärrade området samt minska inflammationen i den vävnad som drabbats av strålningsinducerad fibros.
För patienter som uppvisar tecken på stelhet, svullnad eller svaghet långt efter avslutad strålbehandling är det viktigt att kontakta sin behandlande läkare, eftersom tidig upptäckt kan underlätta hanteringen av tillståndet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online