En maxillofacial protes är en anordning som är utformad för att reparera skador och medfödda missbildningar i ansiktet, käken samt den hårda och mjuka gommen. Dessa specialanpassade hjälpmedel tillverkas ofta av tandläkare med specialistkompetens inom maxillofacial protetik, ett område som kombinerar medicin, odontologi och avancerad materialteknik.
Enligt tandläkarutbildningen vid UT Health Science Center i San Antonio kan maxillofaciala proteser behövas för att återställa viktiga vardagsfunktioner som tuggning och tal. De används också för att tillgodose kosmetiska och sociala behov samt för att skydda känsliga områden i ansiktet under strålbehandling.
Enligt American Academy of Maxillofacial Prosthetics kan medicinskt godkänt silikongummi användas för att skapa ansiktsproteser som konstgjorda öron, ögon eller näsor. Tillverkningen av dessa anordningar kräver vanligtvis flera anpassningstillfällen, där protesen formas och färgmatchas noggrant för att harmoniera med patientens unika ansiktsdrag och hudton.
Proteser som kallas obturatorer används för att täcka håligheter och andra defekter i den hårda eller mjuka gommen inne i munen. Sådana defekter kan exempelvis bero på tumörsjukdomar eller kirurgiska ingrepp. Obturatorer kan även förses med artificiella tänder för att återställa både funktion och utseende.
Mandibulära proteser används vid defekter i underkäken (mandibeln), munbotten och tungan. Dessa anordningar kan också innehålla element som ersätter den hårda gommen, vilket förbättrar kontakten mellan gommen och tungan och därmed underlättar tal och sväljning.
Gomlyftande proteser höjer den mjuka gommen och håller den i rätt läge när munnen är stängd. Detta hjälper till att förbättra talets kvalitet hos personer med nedsatt rörlighet i gommen, till exempel vid neurologiska sjukdomar eller efter operationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online