En levertransplantation utförs oftast på leverar som har skadats av icke-alkoholrelaterad eller alkoholrelaterad skrumplever (ärrbildning). Att kroppens immunförsvar stöter bort den nya levern är en vanlig komplikation efter en transplantation. Immunosuppression är en behandlingsmetod som används för att motverka avstötning och ge den transplanterade levern en chans att fungera som den ska.
Om du genomgår en levertransplantation är det mycket troligt att ditt immunförsvar identifierar din nya lever som ett främmande föremål och angriper den på samma sätt som det skulle angripa ett virus eller annan skadlig inkräktare. Denna avstötningsreaktion är den allvarligaste tänkbara konsekvensen av en transplantation och kan leda till en successivt försämrad leverfunktion samt i slutändan leversvikt.
För att motverka risken för avstötning kommer din läkare att ordinera en kombination av läkemedel från gruppen immunsuppressiva medel, vilka dämpar kroppens naturliga immunrespons. Vanliga exempel på immunsuppressiva läkemedel är ciklosporin (Neoral, Sandimmune), takrolimus (Prograf), kortikosteroider (prednisolon, prednison), mykofenolatmofetil (CellCept) och sirolimus (Rapamune).
Din immunsuppressiva behandling påbörjas under eller omedelbart efter själva transplantationsoperationen. Du får vanligtvis en hög oral eller intravenös dos kortikosteroider, som kan följas av ytterligare höga doser efter ingreppet om tecken på avstötning uppstår. Under de första sex till tolv månaderna efter transplantationen får du därefter sannolikt lägre doser kortikosteroider som en del av din långsiktiga immunsuppressionsstrategi.
Din läkare väljer vilka ytterligare immunsuppressiva medel som behövs utifrån flera faktorer, bland annat din känslighet för biverkningar. Eftersom dessa preparat verkar direkt på immunförsvaret kräver behandlingen en ömtålig balans mellan att förebygga avstötning och att undvika risken för allvarliga infektioner. Ingen läkare kan på förhand veta exakt hur du reagerar på en viss läkemedelskombination, och det kan därför bli nödvändigt att pröva sig fram för att hitta rätt vårdnivå.
Det viktigaste du kan göra för att stödja din läkares valda immunsuppressionsstrategi är att ta dina mediciner strikt enligt anvisningarna. Vid återbesök kan läkaren be dig redogöra för hur och när du tar dina mediciner, för att säkerställa att inga fel eller glömskor sker. Under inga omständigheter ska du avbryta behandlingen med något av dina immunsuppressiva läkemedel eller ändra dosen på egen hand utan att först rådfråga din läkare.
Förutom en ökad infektionsrisk kan behandling med immunsuppressiva medel leda till förhöjt blodtryck och kolesterolvärden, diabetes, njurskador, benskörhet och viktökning. Din läkare kommer regelbundet att undersöka dig för dessa komplikationer och anpassa dina mediciner så långt det är möjligt för att minska deras negativa effekter.
När du väl har påbörjat immunsuppressiv behandling måste du fortsätta med den livet ut, annars riskerar du att förlora din nya lever. Genom ett nära samarbete med din läkare kan du bidra till en immunsuppressionsstrategi som både är anpassningsbar och kan skydda din hälsa under många år framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online