Oroantral fistel – behandling och läkning efter tandutdragning

En oroantral fistel uppstår efter en tandutdragning när en öppning bildas mellan överkäkens bihåla och munhålan. Överkäkens bakre tänder ligger ofta mycket nära bihålans golv, eller sträcker sig till och med upp i bihålan. När en sådan tand dras ut kan det därför uppstå ett hål mellan munnen och bihålan. Behandlingen anpassas efter fistelns storlek och placering samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Icke-kirurgisk behandling

I sällsynta fall, när perforeringen är liten och ingen sinuit (bihåleinflammation) har utvecklats, finns det en möjlighet att hålet läker och stänger sig självt. I de flesta fall är dock hålet så pass stort att aktiv behandling krävs.

Det finns en icke-kirurgisk behandlingsmetod, men dess framgångsfrekvens är begränsad. Metoden innebär att patienten:

• bär en palatinal platta som hindrar luftflödet mellan munnen och bihålan,
• sköljer munnen med fysiologisk koksaltlösning,
• använder antibiotika i sköljvätska,
• och får lokal antibiotikabehandling.

Om den inflammerade bihålan läker kan en spontan slutning av fisteln ibland uppnås. Det är dock viktigt att komma ihåg att ju längre fisteln har funnits, desto mindre är chansen att den stänger sig av egen kraft.

Kirurgisk behandling

Spontan läkning sker sällan, och det är avgörande att hålet stängs. Annars vandrar mikroflora från munnen in i bihålan, vilket orsakar inflammation och andra besvär såsom sekretion, att mat eller dryck hamnar i bihålorna vid sväljning samt risk för infektion. Ju längre hålet förblir öppet, desto mer äventyras patientens hälsa.

Den vanligaste behandlingsmetoden är en minimalinvasiv, mindre kirurgisk teknik där en vävnadslapp tas från munhålans förgård (vestibulum oris) och används för att täcka och stänga hålet. Denna metod har hög framgångsfrekvens och patienten brukar återhämta sig snabbt.

Tidigare övervägdes ibland radikal kirurgi med borttagning av bihålans slemhinna, men denna metod undviks numera. Radikal operation blev endast aktuell om bihålan var fylld av hyperplastisk slemhinna. Hyperplasi innebär onormal celltillväxt – i detta sammanhang växer och förtjockas slemhinnan, vilket ger upphov till irritation, obehag och nedsatt funktion. Tillståndet beror oftast på misslyckade tidigare försök att stänga en oroantral fistel eller på en långvarig, bestående fistel.