Toxicitet avser ett ämnes förmåga att orsaka skadliga effekter. I grunden är alla ämnen toxiska eller giftiga, men vid normala nivåer betraktas de som tillåtna eller säkra. Toxicitet uppstår alltså först när nivån överskrider den tillåtna gränsen. Ett klassiskt exempel är salt – i normala mängder är det ofarligt, men vid överdriven konsumtion kan det skada njurarna och andra organ.
Det finns två huvudtyper av toxicitet beroende på vilken plats i kroppen som påverkas. Dessutom finns flera viktiga faktorer som påverkar toxiciteten, där dosen är den allra mest avgörande.
Toxicitet syftar på ett ämnes skadliga effekt på ett levande system. Ämnet kan vara av syntetiskt ursprung (läkemedel, kemiska lösningar) eller naturligt ursprung (avfallsprodukter). Det levande systemet kan omfatta såväl enkla livsformer som encelliga bakterier som komplexa organismer som människor, växter och djur.
Den första beskrivningen kopplad till toxicitet i västerländsk litteratur är det biologiska vapnet – giftet från den "månghövdade" sjöormen Hydra – som användes för att förgifta Herkules pilar. Kunskapen om toxicitet och giftiga ämnen tillskrives dock de tidigaste människorna, som utvecklade "giftiga" vapen med hjälp av växtextrakt och djurgift för jakt.
Senare toxikologiska studier har lagt grunden för dagens säkerhetsstandarder, högsta tillåtna doser och detaljerade toxicitetsnivåer för olika ämnen. Denna kunskap utgör det vetenskapliga underlaget för medicinska behandlingar samt miljö- och hälsovårdssystem världen över.
Grundprincipen härstammar från den schweiziske läkaren och alkemisten Philippus Theophrastus Aureolus, mer känd som Paracelsus, som slog fast: "Alla ämnen är gifter; det finns inget som inte är ett gift. Rätt dos skiljer en gift från ett botemedel."
Flera viktiga faktorer bestämmer hur giftigt ett ämne är. Enligt toxikologen Dr. Emily Monosson, redaktör för Encyclopedia of Earth, inkluderar dessa "dos, exponeringsväg, form och inneboende kemisk aktivitet, art, ålder, kön, förmåga att absorberas, metabolism, distribution i kroppen, utsöndring samt förekomst av andra kemikalier." Alla dessa faktorer kan ha betydande inverkan på toxiciteten, men den mest kritiska faktorn är alltid dosen.
Toxicitet klassificeras i allmänhet efter den plats som påverkas av det toxiska ämnet (toxikanten). Om den skadliga effekten uppstår på endast en plats kallas det organspecifik toxicitet. Vanliga exempel är:
Om den toxiska effekten däremot drabbar flera organ eller kroppsdelar kallas det systemisk toxicitet. Systemisk toxicitet kan delas in i flera kategorier: utvecklingsrelaterad (påverkar det växande fostret), cancerframkallande (orsakar onormal celltillväxt), akut (inträffar omedelbart) och kronisk (uppstår gradvis eller över längre tid).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online