Är det hälsosamt att dricka urin? Fakta, risker och vanliga missuppfattningar

Även om det kan vara ofarligt att dricka urin under en mycket kort period är det på sikt en vana som kan skada din hälsa. Trots detta finns det länge funnits myter och alternativa behandlingsmetoder som förespråkar urindrickning. Här går vi igenom vad urin egentligen består av, vilka risker det innebär och vad experterna säger.

Vad består urin av?

Cirka 95 procent av urinen består av sterilt vatten. De återstående 5 procenten innehåller dock kroppens avfallsprodukter, såsom kalcium, kalium, salter och urea – ämnen som kroppen aktivt försöker bli av med via njurarna. När du dricker urin återför du alltså dessa ämnen till kroppen istället för att göra dig av med dem.

Hälsorisker vid urindrickning

Dricker du urin under mer än några dagar börjar avfallsprodukterna att ansamlas i njurarna. Detta kan leda till allvarliga problem, bland annat akut njursvikt. Ju mer uttorkad du är, desto mer koncentrerad blir urinen, vilket gör den ännu farligare att inta – särskilt i en överlevnadssituation där vätskebrist redan är ett hot.

Vad säger experterna?

Den amerikanska arméns fältmanual listar uttryckligen urin som något man inte ska dricka i en överlevnadssituation, tillsammans med blod och havsvatten. Anledningen är densamma för alla tre: vätskan innehåller ämnen som belastar kroppen och snabbar upp uttorkningen snarare än att lindra den.

Missuppfattningar om uroterapi

Vissa alternativmedicinska praktiker hävdar att drickande av sin egen urin, så kallad uroterapi, skulle kunna bota olika sjukdomar. Denna påstådda läkekraft saknar dock vetenskapligt stöd. Nefrologer (njurspecialister) och urologer varnar enhälligt för att metoden är skadlig. Enligt American Cancer Society finns det dessutom inget som tyder på att uroterapi skulle hjälpa mot cancer.

Ett anmärkningsvärt undantag

Trots alla risker finns det fall där urindrickning räddat liv. Enligt The Wall Street Journal överlevde en man i Kina i sex dagar genom att dricka sin egen urin efter att ha blivit instängd under en jordbävning. I extrema nödlägen kan alltså kortvarig konsumtion vara skillnaden mellan liv och död – men det bör alltid ses som en absolut sista utväg, aldrig som en hälsovana.