Tuberkulos är en mycket smittsam infektion som främst drabbar lungorna. Enligt läkemedelsföretaget Merck beräknas ungefär en tredjedel av världens befolkning bära på en vilande (latent) tuberkulosinfektion, och hos 5–10 procent av dessa personer aktiveras infektionen förr eller senare. Sjukdomen behandlas i regel med antibiotika och andra läkemedel, och med korrekt genomförd behandling botas cirka 95 procent av fallen.
Isoniazid, som även marknadsförs under namnet Nydrazid, är den viktigaste antibiotikan vid tuberkulosbehandling. Läkemedlet kan orsaka domningar i händer och fötter och ges därför oftast tillsammans med pyridoxin (vitamin B6) för att motverka besvären. Det kan även påverka levern, varför regelbundna leverprover är vanliga under behandlingstiden.
Rifampicin är ett annat centralt läkemedel mot tuberkulos. Vanliga biverkningar är missfärgad urin, leverpåverkan, diarré och illamående. Pyrazinamid, ett ytterligare antibiotikum som ofta ingår i behandlingen, har liknande biverkningar.
Även etambutol kan förskrivas. Möjliga biverkningar är hörsel- och synbesvär, vilket gör att synen bör kontrolleras regelbundet under pågående behandling.
För att göra behandlingen enklare kombineras de olika verksamma ämnena ofta i en och samma tablett. Kombinationsläkemedlet moxifloxacin, som kom i utbredd användning 2007, förenklar inte bara intaget av flera mediciner flera gånger om dagen – i många fall kan det också förkorta behandlingstiden från sex månader till två månader.
Vid tuberkulos kan även antiinflammatoriska läkemedel behövas, exempelvis kortikosteroider. Biologiska preparat som etanercept, infliximab och adalimumab påverkar immunförsvaret och används främst mot andra sjukdomar. Patienter som behandlas med sådana läkemedel kräver noggrann uppföljning, eftersom de kan öka risken för att en vilande tuberkulosinfektion aktiveras.
Eftersom tuberkulosbehandlingen är långvarig och krävande rekommenderas vissa patienter så kallad direktobserverad terapi. Det innebär att varje dos intas under uppsyn av vårdpersonal, vilket säkerställer att läkemedlen faktiskt tas. Missas doser finns nämligen risk för återfall. Med denna metod kan behandlingen ofta ges under en kortare tid och flera gånger dagligen i stället för en gång per dag.
Vissa tuberkulosstammar har utvecklat motståndskraft mot de vanliga antibiotika. Det kräver andra läkemedel eller starkare doser. Eftersom tuberkelbakterierna dör långsamt ges flera alternativa läkemedel samtidigt under en längre behandlingsperiod.
Tuberkulos diagnostiseras ofta även hos patienter med hiv. Dessa måste behandlas med stor omsorg, eftersom vissa tuberkulosläkemedel kan samverka med hivmediciner. Patienter som tar antiretroviral behandling kan behöva få sina doser justerade under tuberkulosbehandlingen.
Oavsett vilken behandling som ges är det avgörande att alla doser tas under hela den ordinerade tiden – även när symtomen försvunnit. Avbryts behandlingen i förtid ökar risken för både återfall och resistensutveckling. Rådgör alltid med din läkare om biverkningar eller frågor kring medicineringen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online