Enligt National Institutes of Health (NIH) är Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJD) en mycket sällsynt åkomma som drabbar ungefär en person per miljon världen över. Den dödliga hjärnsjukdomen utvecklas oftast mellan 50 och 75 års ålder, och de flesta patienter avlider inom ett år efter att diagnosen har ställts.
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom diagnostiseras genom en noggrann neurologisk undersökning samt en lumbalpunktion (ryggvätskeprov), vilken används för att utesluta andra former av demens, exempelvis Alzheimers sjukdom eller encefalit. För att kunna fastställa en definitiv diagnos krävs dock en hjärnbiopsi.
Magnetkameraundersökning (MRI) kan vara till stor hjälp för att identifiera den karakteristiska degeneration i hjärnan som är förknippad med CJD. Även EEG (elektroencefalografi) kan användas för att upptäcka specifika hjärnavvikelser orsakade av sjukdomen.
Sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom uppstår hos personer utan några kända riskfaktorer. Ärftlig CJD drabbar individer där sjukdomen förekommer i familjen, medan förvärvad CJD överförs genom kontakt med nervsystems- eller hjärnvävnad.
Tecken och symtom på hjärnsjukdomen innefattar nedsatt koordination, försämrat omdöme, sömnlöshet, nedsatt resonemangsförmåga, depression, minnesförlust, synproblem, tilltagande demens, onormala känslor och sinnesintryck samt ofrivilliga rörelser.
Symtomen förvärras vanligtvis snabbt i takt med att sjukdomen utvecklas och omfattar då svår muskelsvaghet, blindhet och slutligen koma.
Det finns idag ingen bot mot Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, och inga behandlingar kan hejda sjukdomens fortskridande. Vården syftar istället till att lindra symtomen och ge patienten bästa möjliga livskvalitet och komfort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online