Placenta previa: patofysiologi, symtom, diagnos och behandling

Med tanke på alla komplikationer som kan uppstå under en graviditet är det nästan förvånande att något går rätt. En av de allvarligaste komplikationerna under graviditeten är blödning, och de flesta blödningsproblem beror direkt på moderkakan (placenta) och hur den fäster i livmodern. Placenta previa är ovanligt, men det är en komplikation som kan uppstå. Det finns symtom som möjliggör tidig upptäckt, diagnostiska metoder som kan bekräfta tillståndet, kända komplikationer samt behandlingar som kan rädda både barnets och moderns liv.

Patofysiologi

Moderkakan sitter fast på livmoderväggen och förbinder barnets blodcirkulation med moderns, så att fostret får näring och syre för att kunna växa. I normala fall fäster moderkakan på livmoderns övre, bakre innervägg. Vid placenta previa fäster moderkakan istället i livmoderns nedre halva och ligger under barnet, ofta över livmodermunnen.

Det finns inga förebyggande åtgärder mot placenta previa, och tillståndet förekommer hos högst cirka 1 procent av alla graviditeter. Riskfaktorer inkluderar att kvinnan är 35 år eller äldre, röker, har fött flera barn tidigare (särskilt via kejsarsnitt), väntar fler än ett barn samtidigt, har haft placenta previa i en tidigare graviditet eller har genomgått medicinsk abort.

Det finns tre typer av placenta previa:

• Marginal: moderkakans kant ligger nära livmoderhalsen men täcker den inte.
• Partiell: moderkakan täcker en del av livmoderhalsens mynning.
• Total: moderkakan täcker livmoderhalsens mynning helt.

Symtom och tecken

Trots vad många tror är placenta previa oftast smärtfritt och leder inte direkt till värkar, även om det i sällsynta fall kan förekomma. Det viktigaste varningstecknet är spottring eller blödning som är klart ljusröd. Blödningen kan inträffa när som helst, men är vanligast i samband med fysisk aktivitet eller ansträngning. Spottringen förväxlas dock ibland av gravida kvinnor med den så kallade slussen, det vill säga den lilla blödning som normalt kan uppstå i början av en förlossning.

Komplikationer

Den mest kända komplikationen vid obehandlad eller felbehandlad placenta previa är betydande blodförlust hos modern. En annan allvarlig komplikation som kan drabba barnet är intrauterin tillväxthämning (IUGR), vilket innebär att fostret växer långsammare än normalt. Detta beror på att moderkakans onormala placering gör att fostret inte får tillräckligt med näring.

Diagnostik

Placenta previa kan diagnostiseras på tre sätt:

• Ultraljud eller magnetkamera (MRI): läkaren kan se var moderkakan sitter och om den täcker livmodermunnen.
• Blodprover: används för att kontrollera om modern är anemisk eller har lågt blodvärde på grund av blodförlusten.
• Dubbeluppsättningsundersökning: utförs om blödningen är kraftig och det inte finns tid för ultraljud eller MRI. Läkaren undersöker då livmoderhalsen med ett spekulum, ett instrument som vidgar slidväggarna för att ge fri sikt. Undersökningen görs alltid på operationsavdelning, ifall ett akut kejsarsnitt skulle bli nödvändigt.

Behandling och åtgärder

Det finns flera behandlingsvägar för patienter med placenta previa, och valet beror på hur allvarligt tillståndet är. Utifrån blodprover och mängden blod modern förlorat bedömer läkaren om en blodtransfusion behövs. Är blödningen betydande men inte så svår att transfusion krävs, kan järntillskott förskrivas för att motverka blodbrist.

Om modern får upprepade blödningar före graviditetsvecka 37 kan hon rekommenderas sängvila, regelbundna ultraljudskontroller varje månad tillsammans med andra tester för att övervaka barnets hälsa, eller i vissa fall läggas in på sjukhuset som försiktighetsåtgärd. Ibland förskrivs också läkemedel som hämmar värkar, eftersom sammandragningar kan förvärra blödningen.

När barnet är tillräckligt moget planeras förlossningen utifrån typen av placenta previa. Vid en marginal previa kan vaginal förlossning vara möjlig. Vid en total previa är kejsarsnitt det enda säkra sättet att föda barnet.