1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Behandling av hjärtarytmier – metoder och behandlingsalternativ

Hjärtarytmier är störningar i hjärtats elektriska impulser. Under normala omständigheter håller impulserna hjärtslagen i en jämn och regelbunden takt, men om en elektrisk impuls blockeras eller störs kan hjärtfrekvensen variera kraftigt. Vissa arytmier är helt ofarliga, medan andra kan vara mycket farliga och orsaka svimning, andnöd eller till och med hjärtstillestånd. Vilken behandling som passar bäst beror på vad som orsakar rytmstörningen.

Typer av arytmier

Flera olika slags avvikelser kan leda till hjärtarytmier, bland annat onormal hjärtvävnad, blockering av de elektriska banorna, nedsatt hjärtfunktion samt obalans i hjärtats elektriska aktivitet. För att korrigera respektive problem har läkarna ett antal olika tekniker att tillgå.

Viktiga överväganden

Läkare provar normalt sett de minst invasiva åtgärderna först. Behandlingstrappan börjar med läkemedel, följs av icke-kirurgiska ingrepp, och den mest invasiva formen är kirurgi. I vissa fall finns det inget alternativ till operation, men i många fall kan rätt medicinering förebygga behovet av ett kirurgiskt ingrepp.

Läkemedelsbehandling

Antiarytmiska läkemedel delas in i fyra klasser:

  • Klass 1 – Natriumkanalblockerare: exempelvis mexiletin, prokainamid, flekainid, propafenon, disopyramid, tokainid och kinidin.
  • Klass 2 – Betablockerare: exempelvis propranolol, atenolol och metoprolol.
  • Klass 3 – Kaliumkanalblockerare: exempelvis dofetilid, amiodaron och sotalol.
  • Klass 4 – Kalciumkanalblockerare: exempelvis diltiazem och verapamil.

Genom att blockera specifika jonkanaler i hjärtat går det att stabilisera den elektriska aktiviteten och behandla många former av arytmier.

Icke-kirurgiska behandlingsmetoder

Kateterablation är en icke-kirurgisk metod som används för att korrigera arytmier som beror på onormal hjärtvävnad. Vid ingreppet förs en tunn kateter genom blodkärlen fram till hjärtat, där läkaren med hjälp av radiofrekvensenergi eller en liten skärare avlägsnar den onormala vävnaden.

Vid förmaksflimmer kan läkaren i stället rekommendera kardioversion. Då återställs hjärtats rytm med hjälp av ett kontrollerat elektriskt stöt som ges via plattor eller elektroder på bröstet. Båda dessa procedurer utförs under någon form av bedövning.

Kirurgisk behandling

Vid den så kallade maze-operationen, som utförs i öppen hjärtkirurgi, gör kirurgen snitt i muskelvävnaden i förmaken och syr sedan ihop vävnaden igen på ett sätt som styr de elektriska impulserna i rätt riktning.

Ett annat alternativ är minimalinvasiv hjärtkirurgi, där en implanterbar apparat används för att reglera hjärtrytmen:

  • Pacemaker: en liten apparat, ungefär stor som en tändsticksask, som upptäcker onormalt långsam hjärtrytm (bradykardi) eller utebliven hjärtrytm. Apparaten svarar genom att skicka elektriska impulser till hjärtat via en ledning så att det aktiveras igen.
  • ICD (implanterbar kardioverter-defibrillator): övervakar hjärtat och ingriper när rytmerna blir alltför snabba (takykardi) eller när hjärtat darrar (fibrillerar). Apparaten kan då leverera en stöt som återställer normal rytm.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du upplever oregelbunden puls, hjärtklappning, yrsel, svimningskänsla eller andnöd. En tidig utredning med EKG och hjärtövervakning kan identifiera arytmin och säkerställa att du får rätt behandling i tid.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online