Xerostomi är den medicinska termen för torr mun och syftar oftast på ett kroniskt tillstånd. Enligt en genomgång av studier publicerad i Journal of the American Dental Association (JADA) år 2003 drabbas cirka 17–29 procent av befolkningen av xerostomi. Tillståndet är vanligare hos kvinnor än hos män. Xerostomi har många olika orsaker och kan leda till negativa hälsoeffekter, men det finns flera sätt att uppnå lindring.
Enligt JADA är den vanligaste orsaken till xerostomi användning av läkemedel. Läkemedel som förknippas med torr mun inkluderar amfetaminer, antidepressiva läkemedel, antihistaminer, antipsykotika, avsvällande medel och cannabis. Dessutom är xerostomi en vanlig komplikation hos patienter som genomgått strålbehandling mot huvud eller hals, samt hos personer som får komplikationer efter benmärgstransplantationer. Även kemoterapi kan leda till xerostomi.
Kronisk xerostomi kan orsakas av sjukdomar, exempelvis Sjögrens syndrom – en autoimmun sjukdom som kännetecknas av både torr mun och torra ögon. Sjögrens syndrom förekommer ofta samtidigt med andra autoimmuna sjukdomar, såsom lupus eller ledgångsreumatism (reumatoid artrit). Även personer med diabetes rapporterar ofta xerostomi, i synnerhet de som har svårt att hålla blodsockernivån under kontroll.
Xerostomi är obehagligt och tenderar att orsaka dålig andedräkt samt svårigheter med att tala, tugga och svälja. Tillståndet kan också leda till karies, eftersom saliven har en skyddande effekt på tandemaljen. Kronisk torr mun ger dessutom smärta och irritation för personer som bär tandproteser. Svampinfektioner i munnen och andra infektioner i tandköttet kan uppstå på grund av salivbristen.
Den främsta behandlingen går ut på att identifiera den underliggande orsaken och åtgärda den om möjligt. Det är dock inte alltid möjligt, utöver när xerostomin orsakas av läkemedel som patienten kan sluta använda, exempelvis antihistaminer och avsvällande medel. En lägre dosering kan också hjälpa. Äldre antidepressiva läkemedel, de så kallade tricykliska preparaten, har sämre effekt på torr mun än nyare läkemedel. Tricykliska preparat inkluderar amitriptylin (Elavil), amoxapin (Asendin) och imipramin (Tofranil). De nyare antidepressiva läkemedlen är selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI), bland annat citalopram (Celexa), fluoxetin (Prozac) och sertralin (Zoloft).
Personer med xerostomi kan prova att regelbundet smådricka vatten eller andra sockerfria drycker, eller hålla isbitar i munnen. Att tugga sockerfritt tuggummi eller suga på sockerfria pastiller är också gynnsamt, särskilt om produkten innehåller sötningsmedlet xylitol, som hämmar bakterietillväxten i munnen. Saliversättningar som innehåller karboximetylcellulosa kan ge god lindring. De finns under flera varumärken som pastiller, munsköljningar, sprayer och applikatorpinnar. Dessa produkter hjälper inte bara mot torr mun utan kan också stimulera salivkörtlarna att producera mer saliv. Personer med xerostomi bör undvika munsköljningar som innehåller alkohol, eftersom dessa kan förvärra tillståndet.
JADA-artikeln från 2003 citerar tre studier som visar att akupunktur kan vara till nytta vid behandling av xerostomi. Vissa läkemedel kan stimulera salivkörtlarnas sekretion, exempelvis pilokarpin (Salagen) och cevimelin (Evoxac). Ett annat alternativ är oxiderade glyceroltriestrar (Aquoral), ett preparat som används för att belägga och skydda munhålans slemhinna.
Patienter med xerostomi bör vara noggranna med sin munhygien för att undvika karies och infektioner i tandköttet. Regelbunden tandborstning och användning av tandtråd är viktigt, liksom att skölja munnen efter måltider. Sockriga eller stärkelserika livsmedel bör undvikas, om man inte kan borsta tänderna direkt efteråt. Tandläkaren kan även rekommendera fissurförsegling av tänderna och behandling med lokalt fluor. Fluor finns dessutom i form av tuggtabletter, geler, pastiller och munsköljningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online