Osteomyelit, även känt som beninfektion, drabbar oftast benen i armar, ben, ryggrad och bäcken. Tillståndet kan uppstå i både akut och kronisk form. Även om osteomyelit under många år ansågs vara obotlig har framstegen inom medicinen gjort att tillståndet idag går att behandla. Det är dock viktigt att söka rätt vård i tid, eftersom obehandlad osteomyelit kan orsaka allvarliga och bestående skador på skelettet.
Dina symtom beror på om du har akut eller kronisk osteomyelit. Vid den akuta formen, som är vanligare hos barn, börjar sjukdomen ofta med plötslig feber. Det infekterade området blir smärtsamt, varmt, rött och svullet. Barn med osteomyelit brukar dessutom bli trötta och irriterade.
Vid den kroniska formen uppvisar du samma smärta och rodnad, men långvarig trötthet är också ett mycket vanligt tecken. Ofta uppstår även ett öppet sår där infektionen läcker ut var. Eftersom osteomyelit delar symtom med många andra sjukdomar kan den vara svår att ställa diagnos på.
Din läkare kommer att genomföra en fysisk undersökning, och vid misstanke om osteomyelit kan olika undersökningar beställas. Ett blodprov kan inte fastställa diagnosen, men en förhöjd nivå av vita blodkroppar tyder på att kroppen bekämpar en infektion.
En röntgenundersökning kan visa hur omfattande skadan på benet är, men nackdelen är att röntgen inte fångar de tidiga stadierna av sjukdomen. Är bilden otydlig kan läkaren istället beställa en datortomografi (CT) eller en magnetresonansundersökning (MR) för en bättre bild.
Vid stark misstanke om osteomyelit kan läkaren även ta ett vävnadsprov (biopsi) från benet för att identifiera exakt vilken bakterie som orsakar infektionen. Detta görs antingen genom att öppna området kirurgiskt och ta bort en bit ben, eller med hjälp av en lång tunn nål.
Beroende på vilket ben som är infekterat kan läkaren använda en eller flera kirurgiska tekniker. Om målet är att dränera det infekterade området öppnar läkaren huden runt benet och avlägsnar allt var som har samlats. Infekterat ben och infekterad vävnad kan också behöva skäras bort. Vanligtvis tas även en del friskt ben och vävnad bort som säkerhetsåtgärd, för att förhindra att infektionen sprider sig vidare.
Ingreppet skapar ett tomrum i benet, som fylls med hud eller muskel från en annan kroppsdel. I vissa fall krävs ytterligare ett besök för en vävnads- eller bentransplantation när området hunnit läka ordentligt. Har det infekterade området tidigare opererats kan läkaren även behöva ta bort gamla implantat, såsom skruvar och plattor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online