Epilepsi är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av återkommande anfall, vilka utlöses av elektriska urladdningar i hjärnan. Enligt Epilepsy Foundation kommer cirka 10 procent av alla vuxna amerikaner att drabbas av minst ett anfall under sin livstid. För att få diagnosen epilepsi krävs dock att personen har haft minst två anfall. Ungefär 3 miljoner människor i USA lever med epilepsi, och varje år diagnostiseras omkring 200 000 nya fall.
Anfall är det mest framträdande symtomet vid epilepsi, men de kan se mycket olika ut från person till person. De huvudsakliga typerna är generaliserade anfall, partiella (fokala) anfall, status epilepticus samt icke-epileptiska anfall. Vilken typ av anfall som uppstår beror på vilken del av hjärnan som påverkas.
Vanliga tecken på ett anfall är stirrande blick, medvetslöshet, ryckiga rörelser – särskilt i armar och ben – samt smackande rörelser med läpparna.
Det är ofta svårt att fastställa en direkt orsak till epilepsi, utom hos små barn och äldre personer. Enligt Epilepsy Foundation går det inte att identifiera någon orsak i ungefär 70 procent av alla fall.
Möjliga orsaker till sjukdomen inkluderar:
När en person har haft ett anfall försöker läkaren ta reda på orsaken och bedöma om det rörde sig om en engångshändelse eller om risken är stor för återkommande anfall. Utredningen börjar med en noggrann genomgång av sjukdomshistorien, inklusive frågor om själva anfallet.
Läkaren beställer oftast även bildundersökningar, såsom magnetkamera (MR) eller datortomografi (DT), för att upptäcka eventuella förändringar eller avvikelser i hjärnan, samt ett EEG som registrerar hjärnans elektriska aktivitet. I många fall ger dock dessa undersökningar inget entydigt svar på varför anfallet uppstod.
Efter ett eller flera anfall måste läkare och patient tillsammans avgöra om tillståndet ska behandlas som epilepsi. Om en bakomliggande orsak kan identifieras är det viktigaste steget att behandla den.
Läkemedel mot anfall (antiepileptika) förskrivs ofta. Hos många patienter stoppar dessa läkemedel anfallen helt, eller så minskar deras frekvens och intensitet. Om läkemedlen inte ger tillräcklig effekt kan kirurgi övervägas. Operation reserveras vanligen för patienter vars anfall utgår från ett avgränsat område i hjärnan som inte styr viktiga kroppsfunktioner.
En annan behandlingsmöjlighet är vagusnervstimulering, en metod där en implanterad apparat stimulerar nervsystemet för att minska anfallsfrekvensen.
Personer med epilepsi kan ibland skada sig i samband med anfall, exempelvis genom fall eller andra olyckor. Risken att drunkna är också större för personer med epilepsi än för personer utan tillståndet.
I mycket sällsynta fall inträffar plötslig oväntad död vid epilepsi, så kallad SUDEP (Sudden Unexpected Death in Epilepsy). Denna risk är större hos personer vars anfall inte är väl kontrollerade, vilket ytterligare betonar vikten av en effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online