Stevens-Johnsons syndrom är ett allvarligt tillstånd som orsakas av en kraftig reaktion på ett läkemedel. En ännu allvarligare form av syndromet kallas toxisk epidermal nekrolys (TEN). Stevens-Johnsons syndrom är relativt ovanligt, men biverkningar av läkemedel orsakar totalt cirka 150 000 dödsfall i USA varje år, enligt Stevens-Johnson Syndrome Foundation.
Nästan vilket läkemedel som helst – både receptfria och receptbelagda – kan i teorin utlösa Stevens-Johnsons syndrom, men vissa läkemedel är betydligt mer riskfyllda än andra.
Även om praktiskt taget alla läkemedel kan orsaka Stevens-Johnsons syndrom eller TEN, är följande grupper oftast kopplade till reaktionen:
I vissa fall kan Stevens-Johnsons syndrom bero på en infektion i stället för en läkemedelsreaktion. Infektioner som har visats kunna utlösa syndromet inkluderar hiv, difteri, herpes, influensa, hepatit och tyfoidfeber.
I mycket sällsynta fall har Stevens-Johnsons syndrom även spårats till exponering för yttre faktorer som ultraviolett ljus eller strålbehandling.
Stevens-Johnsons syndrom ger upphov till allvarliga hudproblem, men några dagar innan hudsymtomen blir synliga kan du uppleva feber, hosta, halsont och irriterade, brännande ögon.
Hudförändringar som kännetecknar syndromet inkluderar blåsor i ögonen, öronen, näsan, munnen och på könsorganen, svullnad i ansiktet och tungan, nässelutslag, ett rödaktigt eller purpurfärgat utslag samt hudavskalning.
Läkare kan ofta ställa diagnosen genom en fysisk undersökning kombinerad med en fullständig sjukdomshistoria, där man särskilt frågar efter receptbelagda eller receptfria läkemedel som patienten nyligen har använt.
För att bekräfta diagnosen kan även en hudbiopsi tas, så att vävnaden kan analyseras i laboratorium.
Personer som drabbas av Stevens-Johnsons syndrom behöver alltid vårdas på sjukhus, och patienterna läggs ofta in på en brännskadavdelning eller en intensivvårdsavdelning.
Det första steget i behandlingen är att identifiera orsaken och avbryta alla läkemedel som misstänks ha utlöst tillståndet. Därefter ges ofta läkemedel för att lindra smärta och obehag samt för att förebygga hudinfektioner. Intravenösa kortikosteroider och intravenöst immunglobulin används vanligen för att dämpa inflammationen och hindra immunsystemet från att fortsätta reagera mot läkemedlet.
När huden är svårt skadad kan hudtransplantationer behövas för att underlätta läkningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online