Tuberkulos är en bakteriell infektion som främst drabbar lungorna. I vissa fall kan bakterierna dock sprida sig till andra delar av kroppen, oftast till skelettet, ryggraden, hjärnan eller njurarna.
Bakterien upptäcks med ett enkelt hudtest som kallas PPD-test. Vid testet injiceras fem tuberculinenheter (TU) av PPD i huden. Om irritation uppstår inom några dagar bedömer läkaren den upphöjda huden, vilket indikerar att kroppen har kommit i kontakt med tuberkulosbakterien. Ett positivt testresultat innebär att ytterligare utredning och ofta behandling behövs.
Behandlingen beror på om tuberkulosen är aktiv eller endast finns som en så kallad latent infektion. En latent tuberkulosinfektion diagnostiseras när bakterien som orsakar sjukdomen finns i lungorna, men ännu inte är aktiv.
Enligt Family Doctor utvecklar bara cirka tio procent av de personer som bär på bakterien i lungorna en aktiv tuberkulos. När bakterien påvisas vid ett hudtest görs därför vanligtvis lungröntgen för att avgöra om det rör sig om aktiv tuberkulos eller om bakterierna bara finns i kroppen utan att orsaka sjukdom.
Personer med inaktiva bakterier smittar inte andra – det går alltså inte att fånga tuberkulos av dem. När bakterierna inte har blivit aktiva behandlas infektionen oftast med antibiotikan isoniazid, som dödar bakterierna innan sjukdomen hinner bryta ut.
När isoniazid används för att döda tuberkulosbakterierna och förhindra att infektionen blir aktiv är det viktigt att inte missa någon dos. Vanligtvis innebär receptet att tabletten tas varje dag i sex månader. Under denna period kan läkaren begära månatliga kontroller för att säkerställa att tuberkulosen inte har blivit aktiv.
Du får inte dricka alkohol eller ta paracetamol (till exempel Alvedon) under behandling med isoniazid, eftersom detta kan skada levern.
Aktiv tuberkulos är en symtomatisk sjukdom som vanligtvis ger hosta och trötthet. Fyra läkemedel används i behandlingen av aktiv tuberkulos: etambutol, pyrazinamid, rifampicin och isoniazid. Du tar normalt alla fyra läkemedlen tills infektionen är botad – antingen tills alla bakterier dödats eller blivit inaktiva. De flesta behandlas med dessa läkemedel i ungefär sex månader.
Allvarliga biverkningar kan uppstå av dessa mediciner, bland annat illamående, magont, gulfärgning av huden, feber, utslag, mörkfärgad urin, klåda, domningar eller stickningar i fötterna, trötthet och suddig syn. Det är dessutom avgörande att helt avstå från alkohol och paracetamol under behandlingen för att undvika leverskador.
Efter genomgången behandling behöver du regelbundna lungröntgenundersökningar resten av livet för att säkerställa att bakterierna inte återkommer eller blir aktiva igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online