Att använda hästterapi som verktyg för att hjälpa personer med såväl fysiska som psykiska funktionsnedsättningar är ett gemensamt arbete där familjemedlemmar, volontärer, vårdpersonal och hästar samverkar för att förbättra deltagarens fysiska och psykiska välbefinnande. Även om målen och strukturen för ett hästterapiprogram är på allvar, gör den rekreativa miljön att deltagarna kan fokusera på det roliga – vilket ofta är själva nyckeln till framgång.
Hästterapi bygger på den läkande kraften i relationen mellan häst och människa. För personer med fysiska funktionsnedsättningar tar terapin form av träning i ridning och hästkunskap som stärker och stödjer rygg och bäcken. För personer med emotionella eller kognitiva funktionsnedsättningar används både ridning och aktiviteter på marken för att främja emotionell utveckling samt förbättra icke-verbal kommunikation, problemlösning och ledarskapsförmåga.
Hästterapi hjälper dessutom alla deltagare att bygga självförtroende och främjar en känsla av självständighet och egenmakt.
De flesta center för hästassisterad terapi drivs som ideella organisationer. Volontärer utgör merparten av personalen, men alla arbetar under ledning av en legitimerad terapeut eller instruktör. Det finns flera utbildnings- och certifieringsprogram för volontärer som vill arbeta som hästledare, sidohjälpare eller instruktörer. I Nordamerika erbjuder exempelvis branschorganisationen PATH International (tidigare North American Riding for the Handicapped Association) ett certifieringsprogram för instruktörer i tre nivåer: Registered, Advanced och Master. Varje certifierad instruktör måste dessutom vara utbildad i HLR och genomgå minst 20 timmars fortbildning per år för att behålla sin behörighet. Deltagarens anhöriga utbildas ofta också, så att hela familjen kan engagera sig.
De flesta terapihäster kommer till programmen som donationer. Innan en häst godtas genomgår den en noggrann bedömning av sin lämplighet. Hästar som väljs ut för terapiarbete är trygga, lugna och lätta att närma sig – oftast ston eller valacker som tål det mesta utan att bli stressade.
Deltagarna i hästterapi varierar i ålder från barn till äldre. Vissa program tar emot barn redan från tre års ålder i förberedande program som tränar grundläggande färdigheter inför ridningen. Varje deltagare genomgår en individuell kartläggning för att programmet ska motsvara just hans eller hennes behov. Beroende på programmets inriktning kan det innefatta undervisning i engelsk eller westernridning, körning och markarbete samt hästvård – antingen i grupp eller individuellt.
Hästterapi kan förbättra finmotorik och koordination, stärka balansen, bygga upp muskelstyrka och muskeltonus samt öka deltagarens uthållighet. Ridningens rytmiska rörelser liknar dessutom den naturliga gångens rörelsemönster, vilket gör den särskilt värdefull i rehabilitering. Även aktiviteter som att borsta hästen samt upp- och avstigning hjälper till att öka rörlighet och rörelseomfång i leder och muskler.
Man bör inte underskatta den psykologiska effekten av att ha roligt. Hästterapi ger deltagaren en chans att känna sig likvärdig och uppleva åtminstone en liten grad av självständighet. Andra psykiska fördelar är ökad självkänsla och förbättrade sociala färdigheter. Terapiformen verkar vara särskilt gynnsam för personer med autism – den hjälper ofta deltagarna att bli mer utåtriktade och bättre på att reglera sina känslor och humör.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online