
En infektion i analkörtlarna, en analfissur (spricka) eller en abscess i anus eller ändtarmen kan ibland leda till att var bildar en eller flera tunnlar – så kallade fistelgångar – i den omgivande vävnaden.
Dessa gångar mynnar ut på huden runt anus, eller i vissa fall i urinblåsan eller slidan, och orsakar läckage, klåda och smärta. Med tiden blir de förhårdnade (fibrotiska) gångarna bestående och fortsätter att tömma var och ibland även avföring. Detta ökar risken för att infektionen sprider sig både runt anus och i resten av kroppen.
Anorektala fistlar är dessutom relativt vanliga efter strålbehandling samt hos patienter med Crohns sjukdom eller ändtarmscancer.
Enligt S.C. Smeltzer och B. Bare i Brunner & Suddarth's Textbook of Medical-Surgical Nursing anpassas behandlingen efter infektionens omfattning och fistelns orsak. Den inledande vården syftar till att minska infektionen och består oftast av:
Eftersom avföringsläckage kan infektera slida och urinblåsa är god hygien avgörande. Tvätta området noggrant och ofta, och byt underlägget så snart det har blivit smutsat.
I vissa fall rekommenderas ingen kirurgisk reparation, till exempel vid Crohns sjukdom där fistlar ofta återkommer. Målet är då att förhindra att fistelgångens ytöppning sluter sig, eftersom det skulle få vätskan att samlas och bilda en ny abscess.
Enligt HemorrhoidNet återkommer cirka 20 procent av alla fistlar efter operation, men kirurgisk borttagning är ändå den enda effektiva botande behandlingen för de flesta fistlar. Eftersom fistelgången oftast passerar genom analssfinktern – den muskelring som stänger ändtarmsöppningen – finns en risk att operationen skadar musklerna och orsakar fekal inkontinens. Därför väljs operationsmetoden noggrant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online