Hyperhidros är den medicinska termen för överdrivet svettande. Tillståndet kan drabba många delar av kroppen, men det är vanligast i handflatorna, under armarna och på fotsulorna. Hyperhidros kan vara mycket besvärande, och många drabbade känner sig osäkra på grund av sitt tillstånd och väljer därför att söka medicinsk hjälp. Även om behandlingen av hyperhidros kan vara utmanande kan en läkare hjälpa dig att fatta rätt beslut och hitta den bästa behandlingen för just din situation.
Hyperhidros kan vara emotionellt utlöst, lokaliserad eller generaliserad. Vid lokaliserad hyperhidros finns det problem med de nerver som styr svettningen: det kan finnas för många ekrina (svett)körtlar i ett område, eller så kan en kärlavvikelse orsaka det överdrivna svettandet. Vid generaliserad hyperhidros orsakas svettningen av en underliggande process, till exempel en neurologisk sjukdom, en metabolisk sjukdom (som diabetes, hypertyreos, gikt eller klimakteriet), eller av användning av vissa läkemedel (som propranolol, tricykliska antidepressiva medel eller selektiva serotoninåterupptagshämmare). I vissa fall går det inte att identifiera någon orsak alls – detta kallas "idiopatisk" hyperhidros.
Om receptfria antiperspiranter och deodoranter inte fungerar kan en läkare förskriva ett läkemedel som kan hjälpa. Det finns flera olika behandlingsmöjligheter, bland annat aktuella preparat, systemiska läkemedel, jontofores, Botox-injektioner och till och med kirurgi.
Antikolinergika, borsyra, lösningar som innehåller garvsyra, aluminiumklorid, glutaraldehyd, metenamin och kaliumpermanganat är exempel på aktuella preparat mot hyperhidros. Varje läkemedel kan appliceras direkt på det drabbade området, vanligtvis på natten, tills ett positivt resultat syns. Dessa preparat kan dock orsaka irritation, missfärgning och nedsatt känslighet i huden. Det mest använda aktuella preparatet är aluminiumklorid.
Om aktuella preparat inte ger tillräcklig effekt kan nästa steg i behandlingen vara antikolinergika i tablettform, såsom oxybutynin, propanthelinbromid, glykopyrrolat eller bensztropin. Antikolinergika anses påverka signalsubstansen acetylkolin, som reglerar svettproduktionen. Biverkningarna kan dock begränsa användningen av dessa läkemedel, vilket gör att doseringen alltid bör diskuteras med en läkare.
När aktuella och systemiska läkemedel inte räcker till kan vissa personer genomgå jontofores, en metod där en galvanisk ström leds genom det drabbade området. Kranvatten används vanligtvis för att leda den elektriska strömmen. Jontofores verkar vara effektiv hos en majoritet av dem som genomgår behandlingen, och metoden används ofta framför allt mot svettiga handflator och fotsulor.
Även om det är ett relativt nytt behandlingsalternativ har injektioner med botulinumtoxin (Botox) utvärderats vid hyperhidros i armhålorna och handflatorna och visat sig vara effektiva. Botox fungerar genom att tillfälligt förlama de nerver som ansvarar för den överdrivna svettproduktionen. Resultaten varar i fyra till tolv månader, vilket innebär att behandlingen behöver upprepas regelbundet för att effekten ska bestå.
Ett kirurgiskt ingrepp som kallas sympatektomi kan ge en permanent lösning på hyperhidros. Under en sympatektomi tar läkaren bort eller blockerar de nerver och svettkörtlar som ansvarar för den överdrivna svettproduktionen. Detta ingrepp övervägs endast när alla andra behandlingsmetoder har prövats utan framgång, eftersom det innebär vissa risker.
Om du lider av överdrivet svettande som påverkar din vardag och ditt självförtroende är det klokt att kontakta en läkare. En korrekt diagnos är avgörande, eftersom hyperhidros ibland kan bero på en underliggande sjukdom som behöver behandlas. Med rätt behandlingsplan kan de flesta drabbade uppnå betydande lindring och få en bättre livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online