Parkinsons sjukdom försämrar kroppens förmåga att kontrollera sina rörelser, vilket leder till darrningar, stelhet och balansproblem. Allteftersom sjukdomen fortskrider blir det allt svårare att tala och gå. Här går vi igenom sjukdomens historia, bakomliggande mekanismer, vanliga teorier om orsaker samt hur diagnosen ställs och vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Parkinsons sjukdom är uppkallad efter James Parkinson, den brittiske läkare som år 1817 först beskrev tillståndet i detalj. Sjukdomen studerades senare av flera andra neurologer, men den hade utan tvekan existerat långt tidigare – kinesiska och indiska medicinska texter beskriver redan för hundratals år sedan symtom som liknar dem vi idag förknippar med Parkinsons sjukdom.
Parkinsons sjukdom är fortfarande inte fullständigt förstådd, men forskarna vet att problemen har sitt ursprung i den del av hjärnan som styr rörelser. När nervceller där skadas påverkas nivåerna av dopamin, ett signalsubstans som är avgörande för att överföra information mellan hjärnceller. Utan tillräckligt med dopamin kan hjärnan inte längre styra kroppens rörelser på rätt sätt, vilket ger upphov till sjukdomens karakteristiska motoriska symtom.
Den exakta orsaken till den neurologiska degeneration som ligger bakom Parkinsons sjukdom är okänd. Forskarnas teorier är att både miljöfaktorer och sjukdomsfaktorer spelar en roll, och att en genetisk sårbarhet gör vissa personer extra mottagliga. Exponering för gifter misstänks öka risken, särskilt bekämpningsmedel och andra miljögifter. Även ålder anses vara en viktig riskfaktor, eftersom risken att insjukna ökar markant med stigande ålder.
De flesta börjar visa symtom på Parkinsons sjukdom i sen medelålder eller senare. Symtomen utvecklas gradvis, ofta med en lindrig darrning som blir mer tydlig när kroppen är i vila. Med tiden övergår detta i synliga skakningar och darrningar som kännetecknar mer avancerad sjukdom. Förloppet varierar kraftigt från person till person. Medicinsk behandling kan dämpa symtomen och bromsa deras påverkan på vardagen, men sjukdomen kan idag inte botas.
Det finns inget enkelt test för att fastställa Parkinsons sjukdom. Diagnosen ställs främst genom att läkaren noterar de typiska symtomen och utför en noggrann neurologisk undersökning. Bildundersökningar av hjärnan, exempelvis MR eller datortomografi, kan användas – men dessa syftar framför allt till att utesluta andra orsaker till motorikproblemen, såsom tumörer eller stroke.
Ett botemedel mot Parkinsons sjukdom finns ännu inte, men flera läkemedel kan lindra symtomen betydligt. Vanligt använda preparat är Levodopa, Karbidopa, Bromokriptin, Ropinirol och Amantadin. Även kirurgiska metoder prövas, bland annat djup hjärnstimulering där elektroder placeras i hjärnan för att stimulera de områden som styr rörelser. Forskning pågår kontinuerligt för att hitta nya sätt att hjälpa patienter att hantera de allvarligaste motoriska besvären.
Ett flertal ideella organisationer och forskningsstiftelser arbetar för att stödja patienter med Parkinsons sjukdom och driva kunskapsutvecklingen framåt. Bland de mest kända finns National Parkinson Foundation, American Parkinson Disease Association och Michael J. Fox Foundation, som alla finansierar forskning och erbjuder information och stöd till drabbade och anhöriga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online