En central del av läkarens utredning vid misstänkt epilepsi är att identifiera vilken typ av epilepsi det rör sig om. Varje typ har sina egna symtom, orsaker och behandlingsmetoder, vilket gör diagnosen avgörande för en effektiv vård. Här går vi igenom de vanligaste formerna av epilepsi och hur de skiljer sig åt.
Idiopatisk generaliserad epilepsi är en vanlig form som oftast debuterar i barndomen, men som i vissa fall inte visar sig förrän i vuxen ålder. Den förekommer oftare hos personer med släktingar som haft epilepsi i tidigare generationer. Termen "idiopatisk" betyder att den exakta orsaken inte kan fastställas, medan "generaliserad" anger att anfallen uppstår i hela hjärnan snarare än i ett specifikt område.
De vanligaste anfallen vid denna typ är myoklona anfall – plötsliga och korta ryckningar – samt absensanfall, som innebär att personen oavsiktligt "stannar av" och stirrar tomt under några sekunder. Behandlingen består oftast av läkemedel, och många barn som drabbats växer ifrån sin epilepsi med tiden.
Idiopatisk partiell epilepsi förekommer nästan uteslutande hos barn och är ofta kopplad till en familjehistoria av epilepsi. Denna form är mycket mild och försvinner i de flesta fall helt när barnet passerar puberteten. Anfallen inträffar vanligtvis under sömnen.
Symtomatisk generaliserad epilepsi kännetecknas av ett brett spektrum av anfallstyper. Till skillnad från idiopatiska former antyder termen "symtomatisk" att orsaken till anfallen åtminstone delvis kan identifieras. Den vanligaste orsaken är en allvarlig hjärnskada som uppstått i samband med födseln. Skadan sprider sig ofta över stora delar av hjärnan och kan vara kopplad till andra neurologiska tillstånd, exempelvis utvecklingsstörning, eller till infektionssjukdomar såsom hjärnhinneinflammation (meningit).
Symtomatisk partiell epilepsi, även kallad fokal epilepsi, innebär att anfallen utgår från bestämda områden i hjärnan istället för hela organet. Detta är den vanligaste epilepsiformen hos vuxna, men den förekommer även hos barn. Vanliga orsaker är huvudtrauma, stroke, infektioner och tumörer. Kirurgi är en relativt vanlig behandlingsmetod för denna typ, särskilt när läkemedel inte ger tillräcklig effekt.
Kontakta alltid en läkare om du misstänker att du eller ditt barn har epilepsi. Endast en noggrann medicinsk utredning – ofta inklusive EEG-undersökning och magnetkameraundersökning (MR) – kan ge en säker diagnos och därmed rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online