Det finns flera medicinska tillstånd som kan drabba ögonlocken och ögonen. Periorbital cellulit ger svullna ögonlock, medan tyreoidea orbitopati – en sjukdom som påverkar sköldkörteln – kan få ögat att tränga framåt ur ögonhålan. Båda tillstånden är oftast ofarliga, men symtomen vid tyreoidea orbitopati försvinner sällan av sig själva utan behandling.
Periorbital cellulit innebär att ögonlocken svullnar till följd av en akut infektion. Huden kring ögat blir ofta röd, spänd och känslig, och området kan kännas varmt och irriterat.
Tillståndet uppstår när bakterier på hudens yta tränger in i huden. Det kan också bero på en annan infektion i närheten, exempelvis bihåleinflammation (sinusit), eller vara en följd av ett trauma mot området runt ögat. Periorbital cellulit är särskilt vanligt hos barn under sex års ålder.
Själva ögongloben buktar inte ut vid periorbital cellulit. Om infektionen dock lämnas obehandlad kan den sprida sig och utvecklas till orbital cellulit, ett allvarligare tillstånd som däremot gör att ögat buktar eller tränger framåt ur ögonhålan.
Sköldkörteln sitter framtill på halsen, strax under struphuvudet. Den producerar sköldkörtelhormon (tyroideahormon), som styr ämnesomsättningen. Hormonet reglerar bland annat kroppsvävnadernas tillväxt, hur kroppen använder energi samt omsättningen av vitaminer och andra hormoner. En sköldkörtel som antingen överproducerar eller underproducerar hormon kan därför ge upphov till en rad olika besvär – ett av dem är tyreoidea orbitopati.
Tyreoidea orbitopati kan bero på både för låga och för höga nivåer av sköldkörtelhormon. Sjukdomen gör att immunförsvaret bildar ämnen som får de muskler som rör ögat att svullna och växa. Ögat börjar då bukta och tränga framåt från ögonlocken.
Om musklerna svullnar för mycket kan de trycka mot synnerven, vilket riskerar att leda till synförlust. Tillståndet kan också göra att ögat känns irriterat och sandigt, och det kan ge dimmig syn samt dubbelbilder.
Eftersom periorbital cellulit orsakas av en bakteriell infektion behandlas den oftast med antibiotika via munnen. När behandlingen sätts in i tid uppstår sällan komplikationer, och symtomen går normalt över helt.
Även när själva sköldkörtelproblemet har åtgärdats kan symtomen från ögonen bestå. Sköldkörtelsjukdom behandlas vanligen med läkemedel – exempelvis sköldkörtelextrakt för att höja hormonhalten, eller hämmare såsom metimazol för att sänka den. De svullna ögonmusklerna krymper dock inte alltid av sig själva.
I dessa fall kan behandling sättas in för att minska synbarheten av utstående ögon. Insatserna fokuserar ofta på att hjälpa ögonlocken att slutas, till exempel genom att tejpa igen locken över natten, eller genom kirurgi som gör locken tillräckligt stora för att täcka den utträngande ögongloben. I svåra fall kan kortison behövas för att tvinga ögonmusklerna att krympa.
Kontakta läkare snarast om du märker symtom på periorbital cellulit eller tyreoidea orbitopati. Om ögat börjar bukta medan du har periorbital cellulit bör du alltid söka vård – det kan vara tecken på begynnande orbital cellulit, men även ett symtom på en mer allvarlig sköldkörtelsjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online