Hypoparatyreoidism (lågt PTH → hypokalcemi) är ofta iatrogen. Fullständig prevention är inte alltid möjlig, men riskminskning är avgörande.
Primär prevention
- Noggrann kirurgisk teknik: Identifiera och bevara binjurekörtlarna vid sköldkörtel-/binjurekörtel-/halskirurgi. Använd peroperativ PTH-övervakning, autofluorescensbildning (PTeye).
- Binjurekörtel-autotransplantation: Om körtlarna devaskulariseras, reimplantera i sternocleidomastoideus/underarm.
- Erfarna kirurger: Kirurger med höga volymer av sköldkörteloperationer har lägre permanent hypoparatyreoidism-frekvens (<1–2%).
Sekundär prevention (postoperativt)
- Protokollstyrd kalcium/vitamin D-tillskott (profylaktiskt eller symtomstyrdt).
- Seriekontroller av kalcium/PTH (6 h, 24 h, 6 veckor, 6 månader).
- Tidig endokrinologisk samverkan.
Övriga riskreducerande åtgärder
- Autoimmun polyglandulärt syndrom: Screening för binsjursvikt, typ 1-diabetes vid diagnostiserad hypoparatyreoidism.
- Vitamin D-tillräcklighet: Upprätthåll 25(OH)D >30 ng/mL för kalciumupptag.
- Genetisk rådgivning: För familiär isolerad hypoparatyreoidism (GCM2, CASR, PTH-mutationer).
Patientupplysning
Känna igen hypokalcemisymtom (parestésier, kramper, tetani, QT-förlängning). Bär medicinsk varnings-ID.
Medan inte alla fall är förebyggbara, minskar kirurgisk expertis och strukturerad eftervård permanent hypoparatyreoidism dramatiskt.
