Skörhet är ett distinkt kliniskt syndrom – inte bara funktionsnedsättning eller komorbiditet – definierat av ökad sårbarhet för stressorer på grund av minskad fysiologisk reserv över flera system. Det är dynamiskt, potentiellt reversibelt, och kritiskt viktigt i geriatrisk vård.
Konceptuella domäner
- Fysisk skörhet: Sarkopeni, svaghet, utmattning, långsam gång, låg aktivitet (Frieds fenotyp).
- Kognitiv/mentala skörhet: MILD kognitiv funktionsnedsättning, exekutiv dysfunktion, depression, apati.
- Social skörhet: Isolation, lågt stöd, fattigdom, begränsad vårdåtkomst, risk för äldre misshandel.
Två stora operativa modeller
1. Frieds fenotyp (Cardiovascular Health Study) – ≥3 av 5 kriterier = Skör
- Oavsiktlig viktminskning (≥4,5 kg senaste året)
- Självrapporterad utmattning (CES-D objekt)
- Låg fysisk aktivitet (kcal/vecka, könsspecifik)
- Långsam gånghastighet (4m promenad, kön/längd-stratifierad)
- Svag greppstyrka (dynamometer, kön/BMI-stratifierad)
Förskör: 1–2 kriterier. Robust: 0.
2. Rockwoods Frailty Index (Deficitackumulationsmodell)
Andel defekter närvarande av totalt bedömda (t.ex. 30 defekter / 70 objekt = FI 0,43). Defekter inkluderar symtom, tecken, sjukdomar, funktionsnedsättningar, labavvikelser.
- Frisk: FI <0,1
- Sårbar: 0,1–0,21
- Lindrig: 0,21–0,3
- Måttlig: 0,3–0,45
- Svår: >0,45
Kliniska konsekvenser
- ↑ Fall, sjukhusläggningar, delirium, funktionsnedsättning, institutionalisering, dödlighet.
- Förändrad farmakokinetik/dynamik (↑ läkemedelskänslighet, polyfarmaci risk).
- Dåliga kirurgiska utfall, kemoterapiintolerans, immunterapitoxicitet.
Evidensbaserade interventioner
- Träning (Motstånd + Balans): Starkast evidens för att vända fysisk skörhet.
- Protein/Kaloritillskott: Om undernärd (1,2–1,5 g/kg protein).
- Läkemedelsgenomgång (Avpreskribering): STOPP/START-kriterier, antikolinergiv börda.
- Omfattande geriatrisk bedömning (CGA): Guldstandard – multiprofessionell, holistisk, leder till samordnad vårdplan.
- Socialt stöd, vårdplanering i förväg.
Skörhet är inte oundviklig nedgång. Tidig identifiering (rutinmässig screening i primärvård) möjliggör riktade interventioner som kan vända förskörhet och bromsa progression.
