Atlantoaxiell subluxation, även kallad atlantoaxiell instabilitet, är ett tillstånd där kotorna i den övre delen av halsryggen hamnar i fel läge i förhållande till varandra. Detta inträffar oftast till följd av trauma, exempelvis vid en olycka eller kraftig stöt mot huvudet eller nacken. Tillståndet kan variera från relativt lindrigt till mycket allvarligt. I svåra fall kan den förskjutna ryggraden komprimera ryggmärgen, vilket kan leda till irreversibla neurologiska skador.
Atlantoaxiell subluxation kan ha flera olika orsaker. Den vanligaste är ett kraftigt nacktrauma till följd av en skada eller olycka. Vuxna med reumatoid artrit löper också ökad risk att drabbas, eftersom inflammationen kan försvaga de ligament som håller kotorna på plats. Andra orsaker är allvarliga luftvägsinfektioner som lunginflammation, ryggkirurgiska ingrepp samt medfödda tillstånd som ger nedsatt muskel- eller bindvävstonus, såsom Down syndrom.
En rad olika symtom kan följa med tillståndet. Nacken kan ibland se vriden eller sned ut, men detta förekommer inte hos alla drabbade. Återkommande huvudvärk och smärta i halsryggen är andra vanliga tecken. Vid lindrigare fall kan symtomen helt saknas eller vara svåra att upptäcka, vilket gör att vissa personer inte är medvetna om sitt tillstånd förrän det upptäcks av en slump.
För att ställa diagnos används vanligen olika typer av bilddiagnostik, bland annat röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI). Med hjälp av dessa undersökningar kan läkaren bedöma hur kotorna ligger i förhållande till varandra samt om ryggmärgen är påverkad. När diagnosen är fastställd planerar läkaren den behandling som passar patientens situation bäst.
Vid lindrigare former av tillståndet är huvudmålet med behandlingen att ge nacken stabilitet. Detta åstadkoms oftast genom att patienten bär en mjuk eller hård halskrage. Denna ortopediska anordning stödjer halsryggen och skyddar ryggmärgen från ytterligare skada, samtidigt som kotorna får möjlighet att återgå till sitt normala läge.
I mer allvarliga fall krävs ofta sjukhusvård i kombination med mer avancerade stabiliserande åtgärder. Kirurgi är det mest ingripande steget i behandlingen av atlantoaxiell subluxation. En spinal fusion, där två eller flera kotor fogas samman, kan ge ökad stabilitet men medför ofta en minskad rörlighet i nacken. I vissa fall kan mer än ett kirurgiskt ingrepp behövas för att behandla tillståndet.
Patienter med lindrig atlantoaxiell subluxation har goda möjligheter till fullständigt tillfrisknande, förutsatt att tillståndet upptäcks tidigt och hanteras på rätt sätt. Har subluxationen däremot lett till tryck på ryggmärgen är prognosen sämre. Skador på ryggmärgen går inte alltid att åtgärda, även om neurokirurger i vissa fall lyckas återställa hela eller delar av funktionen. Kan ryggmärgen inte repareras finns risk för bestående neurologiska skador, och i värsta fall kan tillståndet bli dödligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online