Alla smärtstillande läkemedel är inte likvärdiga – och samma sak gäller febernedsättande preparat. De två vanligaste är paracetamol och ibuprofen. Båda hjälper mot smärta och används ofta vid feber, men de tillhör två helt olika läkemedelsgrupper med olika verkningssätt och biverkningar. Vilket är då säkrast – paracetamol eller ibuprofen? Här går vi igenom fakta, risker, historia och vanliga missuppfattningar.
Paracetamol och ibuprofen är båda analgetika, alltså smärtstillande läkemedel. De sänker även feber, vilket gör dem till antipyretika. Forskarna vet inte exakt hur paracetamol lindrar smärta, men det tros höja smärttröskeln. Dess febernedsättande effekt kommer från en direkt verkan på hypotalamus i hjärnan.
Till skillnad från ibuprofen har paracetamol dock inga inflammationshämmande egenskaper.
Ibuprofen tillhör läkemedelsgruppen NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) och verkar genom att hämma enzymerna COX-1 och COX-2 (cyklooxygenas). Det har en starkare verkan än paracetamol, men många begränsas i sin användning eftersom det kan öka blödningsrisken. Ibuprofen motverkar smärta genom att hämma frisättningen av prostaglandiner – hormoner som orsakar inflammation och smärta i kroppen. Kroppens naturliga endorfiner kan då cirkulera fritt och bidra ytterligare till smärtlindringen.
Samtidig användning av karbamazepin, fenytoin och barbiturater har dessutom rapporterats som riskfaktor för hepatotoxicitet, det vill säga leverskada.
Riskfaktorer att tänka på vid användning av ibuprofen inkluderar tidigare blödningar, behandling med blodförtunnande läkemedel, hjärtsjukdom, hjärtsvikt och magsår. Njurskador kan uppstå vid långvarig användning av höga doser, och patienter med nedsatt njurfunktion kan drabbas redan vid betydligt lägre doser. Extra försiktighet gäller för äldre, liksom för personer med förhöjd risk för hjärtinfarkt eller stroke. Korttidsbehandling är det bästa sättet att minimera riskerna med läkemedlet.
Paracetamol blev tillgängligt 1955 som ett barnelixir, introducerat av McNeil Laboratories som senare förvärvades av Johnson & Johnson 1959. Sedan dess har det varit en av världens mest sålda läkemedel.
Substansen upptäcktes av Charles Gerhardt redan 1852, och den första vetenskapliga beskrivningen finns i kemisk litteratur från 1878. Läkemedlet fick dock liten uppmärksamhet fram till 1951, då forskare vid ett symposium i New York, arrangerat av Institute for the Study of Analgesic and Sedative Drugs, visade att paracetamol var lika effektivt som acetylsalicylsyra mot smärta och feber.
Ibuprofen utvecklades av Dr. Stewart Adams tillsammans med kollegorna John Nicholson och Colin Burrows, med målet att skapa ett säkrare alternativ till acetylsalicylsyra. Arbetet påbörjades på 1950-talet, substansen syntetiserades första gången 1961 och utvecklades vidare 1964. Ibuprofen introducerades i Storbritannien som behandling mot reumatoid artrit, initialt i lägre doser än dagens rekommendationer. År 1974 började läkemedlet ges till patienter i USA i doser om 1 200–3 200 mg per dygn.
Till skillnad från paracetamol finns ibuprofen även i högre styrkor på recept.
Receptfria läkemedel är inte automatiskt riskfria. Söker du smärtlindring eller behandling vid feber bör du först rådfråga din läkare för att ta reda på om paracetamol eller ibuprofen passar just dig.
Läkemedel ska alltid tas i rekommenderad dos – mer är inte bättre. Att förstå skillnaderna i verkan och biverkningar mellan ibuprofen och paracetamol hjälper dig att fatta bättre beslut kring din hälsa.
Ingen av de två medicinerna orsakar dåsighet eller beroende. Hos personer utan underliggande hälsoproblem kan de dessutom kombineras för maximal effekt. Rådfråga alltid din läkare om dosering, användning och vilken av de två som ger dig störst nytta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online