Natriumnivåerna i blodet verkar inte ha något direkt samband med vulvodyni – ett tillstånd som kännetecknas av kronisk smärta i det kvinnliga underlivsområdet. Däremot spelar natriumnivåerna inne i cellerna en viktig roll för hur nerver fungerar, vilket i sin tur kan påverka nervfunktionen i detta område.
Vulvodyni definieras som smärta i underlivet som varar i minst tre månader utan att någon tydlig orsak, såsom infektion eller hudsjukdom, kan identifieras. Tillståndet har tidigare betraktats som en del av fibromyalgi – en kronisk, generaliserad muskelsmärta som har kopplats till en defekt gen som stör elektrolytbalansen på cellulär nivå. Vulvodyni har också liknats vid gikt, en smärtsam ledsjukdom som orsakas av att oxalatkristaller ansamlas lokalt i kroppens vävnader.
Både natrium och kalcium är positivt laddade joner. Kroppen arbetar ständigt för att balansera positiva joner mot negativt laddade joner, bland annat fosfater. Dessa attraherar i sin tur molekyler som kallas oxalater, vilka kan kristallisera i kroppens vävnader och orsaka eller förstärka irritation och smärta.
Kalciumcitrat används för att balansera och reglera ämnesomsättningen av kalcium, kalium och natrium. Ämnet binder dessutom till oxalater i tarmkanalen och minskar mängden oxalater i urinen, vilket kan bidra till att lindra symtomen vid vulvodyni.
Mastceller finns i hela kroppen, ofta i nära anslutning till nerver och blodkärl. När cellerna aktiveras utsöndrar de ämnen som utlöser en omedelbar allergisk inflammation, medan andra ämnen frisätts först flera timmar senare och kan bidra till en mer långvarig, kronisk inflammation.
Ett läkemedel som heter natriumkromoglikat (kromolyn) har visat sig kunna hjälpa vid vissa fall av vulvodyni när det appliceras lokalt på huden. Verkämnet stabiliserar mastcellerna och kan därigenom minska den inflammation som ligger bakom smärtan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online